Queen of Curling!
Så har Ms M varit i farten med sopen igen... Ja, dels går hon ju så gott som dagligen över golven här i Basset Cottage med sopborsten i högsta hugg, men sedan är det tydligen också, i alla fall enligt somliga, så att hon blankputsar isen framför sina döttrars fötter och curlar dem något alldeles förskräckligt.Hmmm...
Ja, jag är ju egentligen hjärtligt trött på detta spörsmål, som jag även tidigare tagit upp här på bloggen. Men nu är det så att jag fått reaktioner på mitt senaste inlägg, där jag skrev något om att jag bär det största ansvaret för att julen ska bli trevlig och att jag dessutom verkar göra det mesta av det praktiska jobbet själv och att jag, till råga på allt, dessutom klagat över att detta tar på mina krafter.
Oh, dear... Låt mig få förklara.
Elsas och min blogg, Basset Cottage, är just en blogg och inget sanningsdokument. Här skriver jag, oftast kåserande och i krönikeform, om ditt och datt med ursprung i mitt dagliga liv, både här innanför Basset Cottages trygga murar och i övrigt. Min blogg är absolut inte min dagbok, utan en blandning av verklighet och fiktion. Räkna med både över- och underdrifter och att mycket friseras, utelämnas eller förstoras upp.
Alldeles sant är det däremot att jag har två döttrar, båda vuxna nu, som bor långt borta och som jag därför inte ser särskilt ofta. De är båda två, var och en på sitt sätt, självständiga och kapabla och kan, trots svår och långvarig curling, ändå både städa, tvätta och laga mat.
Inte vet jag hur det har gått till?
Ibland finns ett behov av att varva ner och vila upp sig när man checkar in här i det gamla barndomshemmet, men oftast blir det tvärtom en febril aktivitet i min vanligen så sömniga cottage. Det städas, rensas och skjutsas till tippen. Det repareras, renoveras, fixas och donas...
Jag är så glad och tacksam för all den här hjälpen.
Det minsta jag kan göra då är, enligt mitt sätt att se på saker och ting, att serva med det som jag själv kan och klarar av. Varför ska jag sätta en dammsugare i handen på en dotter som istället kan fixa mitt krånglande avlopp, mixtra med det elektriska eller ta fram saxen och snitsa till Ms M´s hår, så att hon slipper betala dyra pengar till frisören?
Det vore väl osmart.
Så ja, Ms M tackade detta år vänligt men bestämt nej till alla erbjudanden om hjälp från den lilla skaran av presumtiva jul- och nyårsgäster och körde istället sitt eget race. Dels därför att hon ville visa sig på styva linan och dels därför att hon tycker att det emellanåt är riktigt roligt att få agera värdinna. Så man får ju säga att hon ytterst ansvarade för hela konceptet – mat, miljö och trivsel – och det är väl just precis vad en god värdinna ska göra? Är man dessutom något av den minsta gemensamma nämnaren i sällskapet, så innebär det ju också ett speciellt ansvar för att allt flyter på, och detta på bästa möjliga sätt.
Glad är jag att jag fick en chans att visa upp mina färdigheter :) – och lika glad är jag att nu få slippa göra detsamma på ett tag.
Mycket kraft tog det och trött blev jag allt – fast kanske inte fullt så trött och utslagen som det framställdes på bloggen...
Men vårt påstående att någon, på det ena eller andra sättet, brukar dra det tyngsta lasset för att familjehögtider ska bli de glada och trivsamma sammankomster som vi alla önskar och att detta då inte alltid är självvalt, ja det vidhåller vi, Elsa och jag.
Elsa påstår dessutom att det, i vårt fall, skulle vara hon själv! Men, det vet jag inte om jag riktigt håller med om...
Trevlig Trettonhelg!
Önskar curlingdrottningarna Elsa och Ms M
