Det rådde värmebölja när min yngsta dotter nyligen förgyllde Elsas och min tillvaro med ett två veckor långt besök. Sovrummen, belägna direkt under taket, på övervåningen i mitt lilla hus blir snabbt uppvärmda och når näst intill bastutemperatur.
Inte konstigt då att man låter fönstret stå på vid gavel – utan att sätta fast det... Inte konstigt heller, när vinden plötsligt friskar i, sliter tag i det öppna fönstret och skickar det med våldsam kraft mot väggen – pang! -- att en stor bit av fönsterramen lossnar och sedan hittas av Elsa och Ms M i gräset i vår back garden.
”Är det mitt fel att huset får förfalla?!”, utbrast en tentamensstressad dotter, när jag försynt antydde att det hade varit bra att sätta fast fönstret...
Hmmm... ”Förfalla”? Nja, det tycker jag nog ändå är att ta i.
Snickaren M konsulteras omedelbums och kan konstatera att fönstret dessvärre är så pass genommurket att det är bortom all räddning. Det hade alltså ändå inte gått att slipa och måla, så som jag planerat göra i sommar. Tillverka helt nya ramar är i så fall vad som gäller och ska man anlita snickaren M till detta, så kan jag ana vad det kommer att kosta. Not an option, alltså…
Folk har ju under en längre tid bytt fönster som galningar i det område där jag bor och högar av fullt fungerande fönster av fint kärnvirke och med riktigt spröjs har legat utanför husen. Men inte just nu. Alla har väl bytt klart... Annars hade det ju varit en lysande idé. Att snappa åt sig ett ratat men funktionsdugligt fönster -- innan det förpassas till tippen -- och ersätta det murkna med detta.
Ja, och så finns det ett tredje alternativet, förstås... Det mest fruktade. Köpa nytt. Suck...! För då blir det inte bara ett, utan två fönster på baksidans övervåning som måste bytas. Annars skulle det se för konstigt ut.
Ringer den fönsterfirma som brukar anlitas av de flesta och pratar med en jättetrevlig fönsterbytare och räddare i nöden. Jodå, man finns nu lite längre upp i mitt område där man precis har bytt fönster i alla hus i denna etapp –utom i ett, där det förmodligen bor en lika snål och motsträvig person som jag själv, tänker jag – eller kanske någon som hållit sina drygt 40 år gamla originalfönster i toppskick? Hur som helst, i augusti skulle man kunna hjälpa mig och kanske t o m även lite tidigare än så, eftersom det endast är två fönster som jag vill ha utbytta.
Elsa och jag snokar lite under våra kvällspromenader. ”Sök, Elsa! Sök!”, uppmanar jag och Elsa lägger omväxlande nosen mot asfalten och vädrar med den i luften, men ingenstans ser vi några utrivna fönster ligga och skräpa.
Ett samtal med kommunens återvinningscentral – sista anhalten för gamla uttjänta fönster och det sista halmstrået för min del -- inger däremot först lite hopp, men nej, kommer det sedan besked. Inga fönster finns i den storlek som jag behöver.
Så, nu återstår bara alternativ tre. Nya fönster i sovrummen på baksidan.Treglasfönster, vridbara och praktiska - fast med fuskspröjs... En investering i huset – ja, jag vet… Dessutom en högst världslig sak, som utan problem går att åtgärda. Fast, både Elsa och jag tycker att originalfönstren är mycket finare. Så det så!
Ha en trevlig helg!
önskar
Elsa och Ms M
