Att sitta med andakt
Som t ex gårdagen.
Även den dagen började visserligen precis som vanligt med tidig uppstigning, utfodring av Elsa och mig själv, rastning av Elsa, cykeltur till jobbet osv.
Vid lunchtid gick jag ut, men inte till min cykel, utan till en väntande bil. Det var goda vännen B som hämtade upp och vi susade iväg några kilometer söderut, till en liten idyllisk herrgårdsrestaurang, med glasveranda och sjöutsikt. Där parkerade vi oss vid ett bord och satt länge, länge på den gamla vackra verandan. Åt lunch, pratade, beundrade sjöutsikten genom fönstren, pratade lite mer. Skrattade... Ofta och högt. Ja, det blir gärna så när vi två träffas.
Så småningom susade vi tillbaka till staden igen, inhandlade en vacker blombukett på vägen och så gjorde Ms M ett kortare gästspel på sitt jobb, innan hon slutligen checkade ut för dagen och trampade hem till den kära Elsa.
Vid det här laget hade det börjat att både snöa och blåsa och Elsa var stört omöjlig att få ut. En tur till närmsta rabatt – typ någon meter eller så – var vad hon kunde tänka sig och sedan slank hon som en oljad blixt in genom dörren igen. Nåja. Även jag föredrog att hålla mig inomhus och utom räckhåll för busvädret.
Vi retirerade till soffan respektive korgen för ett par timmars välbehövlig återhämtning. Därpå masade sig Ms M upp och började operation uppsnofsning. Vännen B och jag var nämligen bjudna på en liten supé hemma hos en gemensam bekant och f d kollega just denna kväll.
Kritstrecksrandig kjol, svart glittertröja och mammas långa pärlband och breda silverarmband gjorde susen och några puffar av favoritparfymen sedan sisådär fyra decennier tillbaka fulländade min uppenbarelse, medan Elsa under några ljudliga nysningar och fnysningar häpet betraktade mig. 
Ms M hämtades så på nytt upp av samma bil och samma chaufför som vid lunchtid och så bar det av till vår f d kollega. Där skämdes vi bort med vårgrön soppa i de vackra tallrikarna och omväxlande chardonnay, campari och rom i de slipade kristallglasen... Ja, det var sannerligen en fest. Det snurrade en del i den i vanliga fall så gott som helnyktra Ms M´s huvud – och även här ekade skrattsalvorna vida omkring.
Tänk en sådan ynnest att få umgås med så härliga och humoristiska människor.
Ms M njöt av att, vart hon vände blicken, se endast idel ädla designklassiker, textilier från Svenskt Tenn och samlingar av danskt blåvitt porslin. Men – i hemlighet spanade hon ivrigt efter något helt annat. Nämligen stolarna. Stolarna med stort S. Närmare bestämt de två stolar som jag visste en gång hade tillhört författaren Agnes von Krusenstjerna och som nu stod placerade någonstans i den f d kollegans spatiösa hem.
Jodå. Mycket riktigt. Stolarna fanns där och jag fick andaktsfullt provsitta dem. Värdfolket hade mycket roligt åt min förtjusning och vännen B tog upp sin mobil och förevigade ögonblicket. Ja, det var minsann en riktig högtidsstund för Ms M. Tänk att ha suttit på Agnes stolar...
I den sena kvällen bröt vi så upp och även hemfärden blev storstilad. Jag skjutsades sålunda hem till Basset Cottage i inget mindre än en splitter ny, rödblank Tesla – dvs en hyperteknologisk fyrhjulsdriven elbil, som accelererade så snabbt att jag trodde att den var på väg att lyfta från vägbanan!
Inte värt att ta några risker, tänkte Ms M när hon, likt Askungen, tyst smög sig in i sitt visserligen modesta, men ändå rätt trivsamma, loppishem – innan klockan hunnit slå tolv.
Det var väl allt tur? För man vet ju aldrig. Kanske hade den röda Teslan annars förvandlats till min gamla vanliga svarta i ur och skur-cykel och det kritstrecksrandiga och glittriga förbytts till min gängse kvällsmundering – slitna jeans och fläckig, hundhårig tröja...
Ja, så tänkte Ms M när hon sent omsider lade sig att sova. Fast inte i askan vid spisen, utan under det varma täcket i sin egen bekväma och härliga storsäng...
Ha en trevlig aprilhelg!
Önskar Elsa och Ms M
