Räkna de lyckliga stunderna blott
Mitt eget år, i det privata, har varit ganska händelselöst. Inget som egentligen sticker ut på något sätt, så som under förra året och året dessförinnan. Inga riktiga toppar och inga riktiga dalar. Jag har för det allra mesta befunnit mig i min comfort zone här på hemmaplan och det lilla livet har gått sin gilla gång.
Ganska skönt, det med.
Ett par utflykter till huvudstadens larm och brus har det dock blivit, både i tjänsten och privat. Intressanta och inspirerande studiebesök varvat med glatt och otvunget examensmingel och lite sightseeing och storstadspuls
Fast det kan det ju vara värt!
Min resa till trevliga in-laws i Småland på sensommaren var en riktig hit och en slags milstolpe på livets stig. Hit, till mina förfäders och anmödrars vackra land, vill jag utan tvekan återvända många gånger än. Kände mig hemma och trivdes som fisken i vattnet.
Sommarsemestern var härlig, men innehöll kanske inte riktigt den mängd vila och återhämtning som jag hade behövt – och frågan är väl om julledigheten kommer att göra det heller...
Datakrångel och tekniska problem på jobbet under en stor del av hösten slukade mycket energi. Inte mycket att göra åt den saken och nu fungerar det hjälpligt igen.
Jag har hittat ny och spännande information om min släkt och dess ursprung. Ett typiskt ålderstecken det här att börja intressera sig för släktforskning...
Min mamma har börjat tackla av ordentligt – ”tappat det”, som man tydligen säger nuförtiden. Dessa svengelska uttryck som plötsligt, utan att man riktigt förstår hur det har gått till, verkar höra till etablerat språkbruk, får mina känsliga nerver att krulla ihop sig av obehag.
Brrrr...!
Den kära Elsa blir allt äldre. Tolv år om några veckor. Det ska vi fira! Still going strong. Glad, morsk och stursk, precis som vanligt, trots stela leder och dålig syn – och dessa krämpor delar hon för övrigt även med sin matte. Min bästa vän och trogna livskamrat.
Julen har varit fin och mellandagarna härligt kravlösa. Många skratt och en och annan tår, så som det gärna blir när två trötta, utarbetade och känsliga personer för en tid ska samsas under ett och samma tak.
Men på det hela taget har det fungerat bra och ännu återstår en hel del av ledigheten.
Jag motar undan de ledsamma och oroliga tankar som med jämna mellanrum pockar på uppmärksamhet i mitt medvetande och väljer att försöka fokusera på allt det som är positivt.
Tittar på Elsa och försöker ta till mig av hennes entusiasm, gränslösa glädje över de små tingen och medfödda talang för att leva i nuet. Hos henne vilar aldrig några ledsamheter. Tänk, så mycket vi har att lära av djuren!
Ett Gott Nytt År, till både två- och fyrbenta och utan otäcka smällare och raketer, önskar vi från Basset Cottage!
Elsa och Ms M
