Krokodiler och krysantemer
Ja, det var den verkligen och min blick hade genast sökt sig till den lilla nätta och eleganta, svarta saken i pressad fejkkrokodil, som hängde så chict över dotterns axel.
”Är den ny?”, förhörde jag mig vidare och ”Ja, den kommer från HM!”, svarade dottern.
HM? Hmmm, hmmm och åter hmmm, tänkte Ms M, medan hon inledde en lite närmare inspektion av krokodilen...
Hmmm, igen... Ja, väldans behändig i storlek, lite töjbar och rymmer mer än man tror. Fungerar både som clutch och som axelremsväska och lätt att slänga ner i en tålig kasse vid dålig väderlek.
Samt till ett facilt pris, dessutom. Ja, jag säger då det...
Men HM... Inte ofta jag sätter min fot där nuförtiden. Prisvärt mode för den yngre generationen, kanske, men knappast längre för en mogen dam som jag.
Eller...?
Redan nästa dag stod alltså Ms M och rotade bland väskorna. Valde efter närgången granskning och noga övervägande ut ett alldeles extra fint mönstrat exemplar, betalade och gick nöjd och belåten därifrån med sin nya croco i en påse.
Min dotter skrattade både roat och förvånat när hon såg vad jag köpt, medan Elsa däremot sneglade både länge och misstänksamt i riktning mot påsen – och det fastän jag försökte förklara för henne att krokodilen bara var fejk...
Fånig som jag är, så kunde jag inte låta det hela stanna vid detta, utan var förstås tvungen att fotografera mitt nya väskdjur och skicka några bilder till en god vän och kollega.
Presenterade min lilla croco, i både ord och bild, för denna kvalitetsmedvetna och kritiskt lagda person och måste ha gjort det på ett övertygande sätt, för nästa dag plingade det till i min mobil:
”Har en croco nu från HM, svart och så behändig...”
Ha, ha skrattade en förbluffad Ms M, som dock avstod från att berätta för dottern att det nu finns två tokiga tanter som svassar omkring med likadana väskor som hon... Tantvarning!
Ännu så länge hänger min krokodil mest på en krok i sovrummet, så att jag varje kväll kan titta på den en stund innan jag somnar, medan väskkompisen uppe hos min kollega i norr enligt uppgift ligger och lurar i soffan. Kanske är det säkrast att den får komma ut på en höstpromenad snart... Vem vet vad en uttråkad alligator annars kan ta sig till?
Vackert höstväder har vi kunnat njuta av här hos oss och ett hösttecken av det mera sympatiska slaget är väl det överflöd av trevliga krysantemum i alla de varianter som plötsligt finns överallt – och både ute och inne. Även här i Basset Cottage har vi ett par – fegt och försiktigt vita, förstås, men så fina där de står och lyser upp i höstmörkret.
Min dotters krokodil har för länge sedan återvänt hem och förmodligen ska den ut på en riktig långresa så småningom. Till avsevärt varmare breddgrader dessutom, där den nog kommer att trivas betydligt bättre än i kylan här hos oss.
Ja, både krokodilen och min dotter ser fram emot ett äventyr, men det gör däremot inte Ms M. Inte med bästa vilja i världen. Det har varit oroligt, ledsamt och ångestfyllt, även fast jag vet att jag förmodligen vänjer mig så småningom. Har inget annat val.
Men många orostårar har fällts, och de har inte varit av det krokodilaktiga slaget...
Ha en fin septembervecka!
Önskar Elsa och Ms M.
