Min lilla lekstuga
I stugan lektes det till att börja med med dockor, det pysslades, stökades och det lagades mat – av lervälling, bark och växter – i de små grytorna på den lilla spisen av trä.
Jag älskade min lekstuga.
Tiden gick och jag blev större. Lekstugan förvandlades alltmer till en plats där man kunde dra sig undan och få vara lite ifred. Spis och dockor fick flytta ut och in flyttade istället en säng, som blev en perfekt plats för marathonläsning av serietidningar – och av "Bildjournalen", förstås. Jag älskade "Bildjournalen", redan från en ganska tidig ålder...
Ända upp i tonåren användes min lilla stuga som tillflyktsort och inte minst när jag hade en kamrat med mig. I lekstugan kunde man viskande avhandla allehanda hemligheter. Dessa riskerade inte att nå de vuxnas öron, utan stannade i tryggt förvar inom de bastanta timmerväggarna.
Åren gick och lekstugan såldes så småningom. Själv växte jag upp och gick vidare i livet och ägnade väl inte det här med lekstugor så värst många tankar.
Jag fick två små döttrar och som de handlingskraftiga och kreativa individer de alltid varit, så skapade de snart sig själva en liten lekstuga i en del av ett förråd i anslutning till vårt hus. När döttrarna var i tonåren och hade kompisar hemma, hände det ibland att Ms M själv i desperation tog sin tillflykt till lekstugan i förrådet för att få en stunds lugn och ro...
Så blev även döttrarna stora och gick vidare i sina liv och förrådet återgick till att vara ett förråd.
Men, kan man tänka sig, sedan några år tillbaka förfogar jag nu åter över ett litet krypin, som är bara mitt eget. Allra längst bort i min back garden står det.
Mitt växthus!
Några få kvadratmeter där jag kan pyssla, stöka och inreda i godan ro och helt efter eget huvud. En plats där jag kan dra mig tillbaka, kontemplera, läsa...
En cirkel har slutits, så som cirklar ofta gör, när man börjar bli lite äldre. 
Tomater och gurkor i all ära, men allra roligast tycker jag nog det är kunna möblera, pynta och göra fint i min lilla lekstuga, för att sedan andaktsfullt få sitta ner en stund i stillhet och frid. Med en kopp te i handen och den mättade doften av blommor och jord i näsborrarna.
Läsa en deckare eller begrava näsan i ett inredningsmagasin. Drömma mig bort och fantisera, ungefär som då, när jag var liten. Eller sitta och prata förtroligt med en god vän, bland blommor och blader. I grunden är känslan densamma.
Fast det är klart, några hemligheter bör nog inte avhandlas i växthuset. I motsats till min barndoms lekstugas tjocka timmerväggar, består växthusets väggar endast av kanalplast, så tunn att varje viskning kan uppfattas av både grannar och förbipasserande...
Trevlig helg önskar vi från Basset Cottage!
