Bitterljuva dagar
Vi stänger alltså – återigen – dörren till sommaren. Den sommar som aldrig riktigt blev av. För inte är det precis varje dag vi har suttit ute på vår altan och ätit. Eller slappat i solstolen med en spännande bok. Eller stått på huvudet i prunkande blomsterrabatter... Nej, de gångerna går nog dessvärre att räkna på ena handens fingrar.
Tur, i alla fall, att man inte är så himla väderberoende.
Dessutom tycker jag ju om hösten, åtminstone den tidiga hösten, när vi tänder ljus, sveper om oss plädar, skördar äpplen och bakar äppelpaj, dricker te och tar oss ett glas värmande sherry här i vår cottage. Myser inomhus, med andra ord och denna höst dessutom med vetskapen om att förrådet är städat som aldrig förr och att sällan skådad ordning råder i garderober, lådor och skåp.
Den känslan är värd väldigt, väldigt mycket, ja nästan en hel semesters slit och lägger man dessutom till detta att tvättkorgen är fullständigt tom... Ja, det senare har nog aldrig tidigare i historien inträffat.
Ack, ja...
Elsa har, och det oavsett väder, lufsat ut och in här. Så härligt för henne att kunna vara ute på altanen, precis när hon själv vill. Det verkar nästan som att hon nu, på äldre dagar, söker sig mer till solen och värmen än förr.
Vad kommer vi då att minnas från den här sommaren?
Ja, aldrig har vi väl förr haft besök så länge av småmattarna och aldrig har vi väl förr – med deras benägna hjälp – fått så mycket gjort. Vi kommer vidare att minnas sommarens verkliga hit – sötpotatispizzan! Hur många gånger vi har lagat den har Elsa och jag nu tappat räkningen på och fler lär det bli.
Vi ska också minnas den här sommaren som Wuthering Heights-sommaren, då Ms M och en lika tokig vän började träna inför deltagande i nästa års Wuthering... Vidare kommer jag att minnas en picknick vid hundstranden och flera trevliga luncher i lantligt belägna lador och på mysiga värdshus.
Utflykter i naturen – fast inte så många som jag skulle ha önskat. Sushi och rosévin på altanen, en av de få fina kvällarna och tupplurar på madrassen på vardagsrumsgolvet tillsammans med Elsa – fast inte alls så många som jag skulle ha önskat, där heller och sist, men inte minst, nyttig glass och kopiösa mängder med frukt och bär av alla de slag -- varendaste dag!
En hel del glada skratt. Inte alltför många konflikter och inte så värst mycket tårar heller. Kanske håller Ms M på att tuffa till sig? Hursomhelst och med facit i hand – mycket sämre kunde det definitivt varit.
”Det skålar vi för!”, avslutar Elsa och jag och höjer högtidligt våra blommiga tekoppar i en bitterljuv hyllning till den sommar som gick.
Ha en trevligt vecka och det oavsett om ni är lediga eller i arbete!
Önskar Elsa och Ms M
