Gå i barndom
Det lär finnas till synes helt normala och socialt fungerande vuxna som samlar på – och förmodligen också i hemlighet leker med – små gulliga Barbie, My Little Pony, Hello Kitty och så vidare.Någon sådan samlarvurm eller böjelse har inte Ms M, som väl är. Nej, men däremot finns det något annat som med jämna mellanrum brukar göra sig påmint och locka och pocka på uppmärksamheten...
Enid, det är min grej!
Jag lyssnar just nu på min favorit alltsedan barndomen bland Enid Blytons Fem-böcker, ”Five on a Hike Together” (”Fem på fotvandring (1951)”), som jag av en lycklig slump råkat hitta som audiobook på Youtube.
Dryga fyra timmar av superproffsig inläsning och Elsa och jag lystrar andäktigt och på helspänn...Inläsaren, som väl med tanke på sin skicklighet måste vara en skådespelare, läser med stor inlevelse, ger karaktärerna olika röster och dialekter och hunden Timmys morrande och gläfsande återger hon så bra att den kära Elsa börjar fladdra med öronen alldeles extra mycket och ibland till och med morrar lite hotfullt till svar, hon också...
Ja, vi är väl inte riktigt vid våra sinnens fulla, varken Elsa eller jag. Har inte alla hästar i stallet, inte alla bestick lådan, inte alla indianer i kanoten... Men åh så vi äskar dessa skildringar av en skimrande barndomsvärld, långt borta i en längesedan svunnen tid.
En riktig lisa för våra själar.
Jodå, jag har den vuxnes distans till böckerna. Annars vore det illa. Jag kan läsa dem så som en vuxen läser barnlitteratur. Det vill säga, om jag vill och väljer att göra det. Jag kan dissekera och analysera och förstås bli illa berörd inför en människosyn som kanske var den gängse då, när böckerna skrevs på 40- och 50-talen, men som tack och lov inte är det nu.
Men, jag kan också välja att läsa böckerna på pricken så som den tioåriga Ms M brukade läsa dem hemma i flickrummet – och det är precis vad jag gör just nu.
Kanske är det julledigheten, som på sitt sätt under en tid rörde om tillvaron, som bidragit till att jag nu känner ett sådant behov att dra mig undan och fly in i en annan, trygg, okomplicerad och trösterik värld. Vistas där och vila i den så ofta jag kan och hämta kraft och styrka, för att sedan, så sakteliga, fasa ut mig i den bistra verkligheten igen.
Tänk om man kunde hitta en app, som innehöll dessa barndomens nostalgiska Blyton-favoriter. Så att man ständigt kunde ha dem inpluggade i öronen, som ett effektivt skydd mot omvärlden... Någon omöjlighet ska väl inte det vara, om man letar lite.
Medan jag googlar runt lite på spaning efter en lämplig app, så fastnar min blick plötsligt på några bokomslag som verkar välbekanta, men ändå främmande, med titlar jag definitivt inte känner igen. Som ”Five Go Gluten-Free”, ”Five on Brexit Island” och ”Five on Property Ladder”... Aktuellt så det förslår, det är inte att ta miste på. Men vad i hela friden kan det här röra sig om!
Blyton for grown ups!
Ja, dessa engelsmän och deras galna skämtlynne skrattar Ms M, när hon förstår att det helt enkelt är en nyskriven, humoristisk Fem-serie för vuxna med ett något mer aktuellt och välbekant innehåll.
Man upphör då aldrig att förvånas, konstaterar jag – och för vilken gång i ordningen? – och självklart måste jag nu ta mig en närmare titt på dessa vuxenfemböcker i tiden...
Men fram till dess fortsätter vi att gå i barndom ett tag till, Elsa och jag. Läser, lyssnar och myser åt fyra barn och en makalöst intelligent hund och deras fantastiska äventyr..
Och jag ser nog hur snålvattnet rinner till hos den kära Elsa och bildar en mindre sjö på golvet, när det börjar dra ihop sig till tedags och de hungriga barnen längtansfullt samtalar om de läckerheter som snart vankas: Varma scones med sylt och grädde, mättande sandwiches med ost och gurka och mjuka kakor med vaniljfyllning och glasyr på toppen...
”Kan vi inte ha en picknick på vardagsrumsgolvet medan vi lyssnar?”, hör jag plötsligt Elsas röst föreslå och ”Jo, det är klart att vi ska ha!”, svarar Ms M, som sällan är omöjlig, genast.
En briljant idé, faktiskt! Våra egna, nyttiga havrescones med smör och hemgjord lemon curd... Och så en hel kanna te, under den värmande huvan, förstås!
Ha en fin januarihelg1
Önskar Elsa och Ms M, från Kirrin Cott... Nej, Basset Cottage, menar vi förstås!
