Amazing Grace!
Bli lite mer ego...
Har just ur en kartong plockat upp några i bubbelplast väl invirade vackra, vita muggar. Vem ska få dem, kan man undra? Någon av döttrarna, kanske? Nej, faktiskt inte! Dessa har Ms M för avsikt att behålla alldeles för sig själv!
”Me, me, me...”. Ord, som för många faller sig så naturliga, men som Ms M har svårt att få över sina läppar. Det vill säga, en gång i tiden gick det nog av bara farten. Men det är länge sedan nu. Ett helt liv sedan. Nu känns orden, när jag försiktigt smakar på dem, främmande och ovana, men jag tränar flitigt – och det som i början mest liknade ett förskräckt och ynkligt pip, låter nu en gnutta mer övertygande...
Muggarna, ”Swedish Grace”, från Rörstrand i färgen ”Snö”, följde med en tidskriftsprenumeration. Jojomensan, precis så var det! En alldeles onödig helårsprenumeration på en glassig tidskrift, som jag precis lika gärna kunde har klarat mig utan.
Fast det var ju förstås, å andra sidan, en alldeles enastående bra deal.
Normalt sett, så skulle jag ha erbjudit premien till någon av döttrarna. Men den här gången blev det inte så. Nej, de fina, snövita muggarna som jag nu håller i ett hårt grepp och blankt vägrar att lämna ifrån mig, ska istället få sprida lite vardagslyx här hemma vid köksbordet i Basset Cottage.
Värmande te, förföriska magasinsbilder och en bukett med vackra, vårliga tulpaner. Så mycket bättre kan det nog inte bli den här tiden på året, menar Ms M. Ren och skär vardagsflärd för en hårt slitande kvinna i den övre medelåldern, med smak för det enkla i livet...
Vardagslyx. Det kan också vara en långlunch med en god vän en helt vanlig dag. Mat och prat. Väldigt mycket prat, om glädjeämnen och bekymmer, livets allvar och trivialiteter.
Som häromsistens.
Mitt nyförvärv på muggfronten kvalar med bred marginal in bland de mer triviala spörsmålen, men måste givetvis avhandlas ändå, när jag och den goda vännen sågs över en bit mat." Jaså, "Swedish Grace"!”, sa min vän och skrattade muntert, när jag nästan sprickfärdig av iver avslöjat mitt tilltag, ”Jag trodde att det kanske var Rörstrands ”Ostindia Floris”, för dessa fick jag när jag tog tog en prenumeration på samma tidskrift strax för jul!”.
Ja, där ser man. Nu får vi två damer, på varsitt håll, sitta och bläddra i samma eleganta magasin och sedan stråla samman och avhandla innehållet över en lunch.
Något att se fram emot.
I Basset Cottage rustar vi nu för kalas – beväpnade med nya temuggar och allt! Någon fyller snart år, och inte vem som helst, utan en mycket speciell och betydelsefull fyrbent person. Klok, snäll, alltid glad och sprallig... Den bästa jag vet. Ms M har tagit ut en semesterdag och lita på att här ska hyllas, firas, ätas tårta och sippas te ur gracila, snöfärgade koppar hela dagen lång!
Några väldigt speciella två- och fyrbenta har vi dessutom bjudit in, och vi är så spända på att se om de dyker upp...
Min kollegas temuggar vandrade raskt vidare och blev till en uppskattad julklapp åt dottern. Men mina vita Grace ska bli kvar här hos Elsa och mig och i vardag och fest få förgylla och pigga upp vår tillvaro, det har jag bestämt. I alla fall till dess att någon annan gör anspråk på dem.
Att få fortsätta att ibland unna sig en liten guldkant – även på sin medelålders höst – ja, det är väl en nåd att stilla bedja om...
Ha en fortsatt fin vecka!
Önskar Elsa och Ms M
