Oförstånd och missförstånd
”...och sparkat en mesig morsa i baken”.
”...den arma heltidsarbetande kvinnan som dessutom är hotelldirektör för ett "Teenager Lodge...."
"...med fullservice värdig någon stad i Emiraten....”
”Den arma lyckas även vara mycket vänlig och förstående mot mig här i svår orkanstyrka”.
”Belöningen lär diskuteras i Himlen..."
Ja, det sistnämnda låter ju hoppingivande...
Kära nån hur det kan bli! Knappt har Ms M hunnit lägga ut sitt lilla kåseri om plastkortet (Se se föregående inlägg här på bloggen), så har hon i mailkorgen en vän i förskingringen, som uppbragd och upprörd och möjligen också uppriktigt orolig, undrar vad det egentligen är som försiggår här i Basset Cottage.
Valda delar är citerade här ovan. De som inte föll för censuren, vill säga...
Ord och inga visor! Skrivna av en kvinna med en lite annan syn på relationen (vuxna) barn och föräldrar än Ms M, om man säger så. Men jag undrar om inte fjällvindarna även blåst bort den humor min vän vanligtvis har. För min text är ett kåseri och inte en sann berättelse ur livet. En minst sagt karikerad bild av verkligheten, med både under- och överdrifter. Mest det senare...
Efter ett tag insåg jag att mailet nog till en del var ett utslag av humor, det med, och från att i förstone nästan ha svepts med av och likt en hjälplös vante virvlat bort i den vredgade orkanvinden, så skrattar jag nu både högt och länge när jag läser det.
Ja, så högt att Elsa, som denna gång klarade sig undan en släng av sleven, lyfter på sitt söta huvud och förvånat tittar på mig. Själv verkar hon dock inte road, utan morrar hotfullt och visar tänderna när Ms M läser högt för henne. Alltid beredd att med näbb och klor försvara sina mattar – både den gamla slitna och de två fräscha – när de angrips. Precis som det ska vara.
Duktig hund!
Elsa var förresten iväg och fick sina klor både vässade och tjusigt fixade häromdagen och går nu omkring och flashar med dessa – minst sagt mallig, förstås.
Hursomhelst. För att undvika eventuella missförstånd här på bloggen så vill Elsa och jag gärna komma med några klargöranden:
-Nej, vi driver inget ”Teenager Lodge” – vad nu det är för något?? – så det är ingen mening att höra sig för om bokningar.
-Ja, jag är och har alltid varit en curlande mamma – och det är jag stolt över!
-Jo, småmattarna klarar sig i alla avseenden bra själva. Men det är förstås bekvämt att Ms M finns där, alltid redo i startblocken, när det kommer till de mindre lockande uppgifter som ibland också måste tas tag i. Fast ännu bättre ändå att småmattarna finns där för Ms M – som ju dessvärre inte i något avseende klarar sig särskilt bra själv.
En helg har passerat – med en bonustimme av extra söndagstid dessutom. Vädret har varit fint men kyligt. Morgnarna har blivit höstmörka och kvällarna om möjligt ännu mörkare. Vinterjackan har åkt fram och de mörkrosa pelargonerna på bron har bytts ut mot dito ljung. Novemberkaktusen har börjat blomma och det har lagats och ätits god grönsakspaj. Några jättelika grenar har sågats ner från min rosenapel och en såg med teleskopskaft har inhandlats för fortsatt beskärning på högre höjder.
Efter en intensiv period på jobbet så väntar nu en lite lugnare arbetsvecka, Tre dagar på en elevfri arbetsplats och sedan två dagar här hemma hos Elsa. Så härligt och lyxigt det ska bli!
Ha en fin avslutning på oktober månad!
Önskar en nyfixad Elsa och "den arma" Ms M.
PS: Hur gick det då med kortet, kanske någon undrar? Tja, det verkar som att banken kanske kan hjälpa till med transporten, har Ms M luskat ut och nu är det fortsättningsvis dottern själv som sköter kontakterna.
