Nya tag!
Inte så konstigt, kanske. Det är tufft att, i en ålder då många väljer att gå ner i arbetstid, istället trappa upp och lägga in en högre växel. Eller att, vid sidan av ett heltidsjobb, ensam ta hand om en hund, ett hus och en trädgård som bokstavligen växt en över huvudet.
Ett tungt ansvar, många gånger.
Jo då, jag har själv valt att vara hund- och husägare och jag vill för allt i världen inte avstå från något av detta, som ju utgör själva essensen av vad jag kallar livskvalitet. Inte heller vill jag avstå från heltidsjobbet och heltidslönen, nu när jag är van vid långa arbetsdagar, har ett yrke som jag tycker mycket om och får vara i den miljö där jag vill vara.
Men det är förstås inte bara jobbet och en ständig kamp mot en alltmer vildvuxen trädgård som tar energi. Två äventyrliga döttrar har jag, som jag, med rätt eller orätt, ofta oroar mig för och med den oron rinner också en hel störtflod av energi bort och rakt ut i slasktratten.
Inte mycket att göra åt den saken. Annat än att skaffa sig ett liv, som flickorna, när de var yngre, brukade uppmana mig. Men jo, jag tycker nog faktiskt att jag har ett liv och jag försöker verkligen med all kraft att hålla oron på minst en armslängds avstånd. Fast även den brottningsmatchen tar ju på orken...
Att det ska vara så svårt att släppa taget.
Men, nu är hösten här och med den också nystartskänsla och en hoper goda föresatser. Nya tag! Kanske, tänker jag, finns det andra sätt att göra saker. Sätt som är mycket bättre än mina. Olika knep för att orka med och att hinna med. Påhittiga strategier för att undvika att en stor del av helgen går åt till städning, att trädgården, som ständigt prioriteras bort, växer igen och att samvetet slits halvt itu av en konfliktfylld önskan att om helgerna både tillbringa mer tid med den kära Elsa respektive hinna med att hälsa på gamla mamma.
Med andra ord – hur hushållar man med sin tid, blir mer effektiv och hinner med allt det här?
Jag har numera en lite mer flexibel arbetstid och därmed också möjlighet att någon fredag emellanåt checka ut ltidigare. Det är jättehärligt och betyder mycket. Orken räcker då ofta till för att påbörja operation uppsnyggning omedelbart vid hemkomsten, eller i alla fall direkt efter promenaden med Elsa, och helgen blir på så sätt så otroligt mycket längre än när man, halvdöd av trötthet, ramlar in genom ytterdörren vid femtiden och kollapsar på hallgolvet med en vilt skällande och svansdunkande Elsa över sig – både mentalt och fysiskt redo att genast stupa i säng.
Om man fick, vill säga.
”Skulle du inte kunna skriva en lista?”, undrar den kära Elsa intresserat och med det söta huvudet på sned, när jag utgjuter mitt hjärta för henne. ”Men det gör jag ju redan!”, invänder Ms M, som är en rent makalös listmänniska och ibland har halvmeterlånga to do-lists att beta av. ”Jo...”, fortsätter Elsa, ”...men du ska göra en lista för varje dag. Ett stående veckoschema, helt enkelt!”
Hmmm... Den hunden är ett geni!
”Så du menar att om jag försöker att göra något litet här varje dag, så har jag löst problemet?”, frågar jag. ”Ja, visst”, svarar Elsa, ”Om du verkligen gör det, vill säga, och du kan ju börja med att försöka plocka undan allt du drar fram och ställa sakerna där de ska stå och inte någon annanstans!”
”All oreda här hemma stjäl ju också energi!”
Mmm... Av hundar får man höra sanningen... Och det är ju inte precis Elsa som drar fram disk eller sprider kläder omkring sig.
Skärpning, Ms M!
Nu sitter ett veckoschema på kylskåpet och vi känner oss fasligt nöjda, både Elsa och jag, när vi betraktar det. Att hålla efter, plocka undan, ställa tillbaka allt på dess rätta plats och dessutom varje dag, enligt schemat, göra något extra, som att tvätta en maskin, moppa golven, eller torka ur kylskåpet. Inte skjuta upp något till morgondagen...
Allt i energibesparande syfte.
Ja, ett nytänk blir det verkligen. För slarvmajan Ms M, i alla fall. Thinking outside the box. Och den kära Elsa har lovat att ge mig en hand med disken. Samt hålla ett vaksamt öga på att jag följer vårt schema till punkt och pricka!
Ha en fin oktobervecka!
Önskar Elsa och Ms M
