Trivas med tillvaron
I veckan sändes i radions ”Kropp och själ” i P1 ett program om talängslan. Lyssnare uppmanades att maila eller ringa in och Ms M klickade genast iväg en del synpunkter, men dessa kom dessvärre inte med i programmet.
Synd! För vad talängslan innebär, vet jag verkligen något om.
Via talängslan kom så expertpanelens samtal efter hand även in på olika begrepp som blyghet, introverthet och högkänslighet. Olika etiketter som ibland går in i varandra, men lika ofta kan existera helt oberoende av varandra. Det vill säga, du kan till exempel vara introvert utan att vara det minsta blyg och du kan vara både extremt extrovert och dessutom högkänslig.
Ms M lyssnade intresserat där hon satt vid sitt skrivbord, samtidigt som hon registrerade en hög med nya böcker, men när samtalet sedan började komma in på balans i livet och hur man – medvetet eller omedvetet – alltid strävar efter en sådan och kompenserar för det man inte får på det ena eller andra hållet, så stannade jag upp och började lyssna koncentrerat.
Om man tillhör den här lite ängsliga och väldigt känsliga personlighetstypen som jag själv gör, så blir man – då man saknar de filter som de flesta andra människor har – ofta så trött och utmattad av den offentliga vardagens alla möten, intryck, ljud och så vidare, att man i det privata gärna väljer att isolera sig en smula. Man måste – för att kunna ladda batterierna och hämta nya krafter – ha ett lugnt, tyst, händelselöst och förutsägbart hemmaliv.
Annars vantrivs man och kan i förlängningen bli både utbränd och deprimerad.
Ja, allt det här känner jag ju, av egen erfarenhet, mycket väl till. Men att få höra det, svart på vitt och direkt från experternas mun, kändes ändå bra.
För tänk alla de gånger som jag av utomstående blivit beskylld för att leva i en världsfrånvänd bubbla, att isolera mig för mycket hemma i Basset Cottage, kasta bort mitt liv och jag vet inte allt.
När det ju i själva verket har varit helt livsnödvändigt för mig!!
Det är det fortfarande och detta privata universum av lugn, ro och händelselöshet som jag nu här hemmavid njuter obegränsad tillgång till, det har jag – utan att ens tänka på det – alltså skapat åt mig själv. Nu när jag är den som enväldigt fattar besluten. Nu när jag har möjligheten.
Hade jag haft ett ensamjobb, så hade situationen givetvis varit en annan. Då hade jag förmodligen, i viss utsträckning, valt att söka mig till andra människor på min fritid. För någon fullfjädrad eremit är jag ju inte.
Som ung student inredde jag mitt lilla studentrum till ett hem. Drack te ur Rörstrands ”Grön Anna”, läste, lyssnade på BBC World Service i min radio och tittade på engelska serier i min egen lilla TV. Tillagade min mat i mitt eget lilla kokskåp. Vilken lycka att ha ett sådant – det gemensamma korridorköket var aldrig en plats där Ms M kände sig bekväm och ord som "matlag" och liknande, har alltid fått mig att vilja springa och gömma mig.
Nej, jag behövde, efter en hel dag av föreläsningar, plugg och umgänge, kunna stänga dörren om mig och dra mig tillbaka till min egen lilla värld – för att varva ner, smälta alla intryck och ostört få fundera, fantisera och mobilisera nya krafter till nästa dag.
Då som nu. För precis så är det ju nu också.
Jag förstår numera, att jag är lyckligt lottad som har förmågan att trivas i mitt eget sällskap – och förmågan att med små medel kunna skapa, det som jag själv upplever som, trivsel omkring mig. Det är inte alla förunnat.
Långt ifrån.
Just nu har vi det så ofantligt trevligt och trivsamt här hemma, Elsa och jag, så det är bara inte klokt. En hel helg framför oss. Ett välstädat och fräscht – nåja – hus att njuta av, en bekväm soffa att inta horisontalläge i, en varm filt att krypa in under, en drös med mjuka kuddar att sjunka ner i, en hög med olästa deckare att begrava näsan i – och en kopp te inom räckhåll.
Vad kan man mer begära?
”Hmm... Det skulle vara en liten promenix då – i nysnön...”, muttrar och pustar Elsa, bortifrån korgen, och fladdrar med öronen.
Ja, absolut... Fast bara en kortis!
Ha en riktigt trivsam novemberhelg!
Önskar Elsa och Ms M
