Till skogs
Kan man möjligtvis hoppas på en riktigt fin sommar som kompensation för all denna kyla...?
Mr C och jag passade i alla fall på att dra till skogs en dag när himlen var som allra blåast och solen strålade som allra mest generöst på oss. Vi packade picknickkorgen, kramade om den kära Elsa, som dessvärre inte längre klarar terrängen, och begav oss mot ett av våra favoritutflyktsmål, strax utanför vår lilla stad.
Det är så obeskrivligt härligt att komma ut i naturen! Härligt nästan jämt, men alldeles extra ljuvligt en dag som denna. En lisa för både kropp och själ, men också en utmaning och ett äventyr. Här finns allt en människa rimligtvis kan önska sig i det avseendet – och lite till.
”I sommar vill jag åka omkring på smala och vindlande skogsvägar!”, sa jag till Mr C, när vi hoppade ur bilen. ”Helst mitt i den ljusaste sommarnatten – och titta efter vilda djur och gamla ödehus... Och så vill jag höra storlommens rop över en spegelblank skogstjärn!”
Mr C smålog och nickade på sitt eftertänksamma sätt, vilket Ms M valde att tolka som att han var med på noterna.
Vi strövade i det slösande solskenet, över åker och äng. Längs grusvägar. Genom små byar med röda hus och yrvakna små sommarloppisbutiker. Stannade till och pratade en stund med en ståtlig nordsvensk arbetshäst på grönbete och kikade nyfiket in i ett övergivet hus.
Finns det något mer spännande än gamla, tomma hus?
Så småningom vek vi av från allfarvägarna och fortsatte in i skogen. Det vårgröna blåbärsriset växte knähögt och fåglarna kvittrade och sjöng under det att vi småpratade lågmält med varandra om ditt och datt där vi vandrade fram. Inte en människa i sikte. Så skönt!
När det började kännas som lunchdags drog vi oss mot civilisationen igen och dukade upp till fest på en enorm stock vid ett gammalt härbre. Där satt vi sedan länge, länge och njöt av stillheten. Under samtal och under tystnad, innan det till sist blev dags att vända tillbaka.
Kan man ha det mycket bättre?
Den här utflykten – så lagom och behändig på alla sätt och vis – ska vi göra om många gånger framöver, har Ms M bestämt, plus några mer äventyrliga nattliga turer rakt ut i den riktiga storskogen också då, förstås...
Den älskade Elsa-gumman, som under vårt vildmarksäventyr sovit sin skönhetssömn i svalkan inomhus, kompenserades vid hemkomsten med en rask – nåja... – promenad följt av en stunds avkoppling ute i den ännu, minst sagt, vårrufsiga rabatten.
Tänk så förnämligt att kunna gå ut och in som man vill, när man är en gammal hunddam som inte längre riktigt orkar med vare sig några långa walkies eller ett övermått av sollapande.
Ha en fin avslutning på majveckan!
Önskar Elsa och Ms M
