bassetcottage.blogg.se

När jag nu i gryningen släpper ut Elsa på framsidan så möts jag på nytt av hemvändande fåglars glada kvitter. Inte riktigt den dånande kör som stämmer upp var gång jag om sommaren öppnar min dörr mot en ny dag, men ändå...

Samma mirakel varje år.

Kanske är det de tidiga morgnarna som gör mig så trött? Elsa och jag har fått för vana att redan vid fyratiden sitta vid vårt köksbord med dagens första koppar te. Elsa ser rätt sömnig ut denna tid på dygnet, men har svårt att stanna kvar i korgen, när något händer i köket. Om hon så ligger där till synes helt knockad och förlorad för världen när Ms M försöker smyga sig förbi, så kan man vara säker på att hon strax reser sig upp på lika morgonstela ben som sin matte och mödosamt, på gammalhundsvis, stapplar efter med försiktigt viftande svans och förväntansfull blick...

Men när hon väl druckit sitt te och ätit sitt frukostägg, så retirerar hon gärna till sin säng och faller åter i en till medvetslöshet gränsande skönhetssömn... Zzzzzz...Sportlovsveckan har varit en lite annorlunda arbetsvecka med en del hemmajobb. Älskar, som jag tidigare sagt, att jobba hemifrån. Igår hade jag dessutom glädjen att få välkomna en god vän på lunch. Vilken lyx att kunna göra det mitt i veckan – och att till på köpet, en helt vanlig onsdag, få famnen full av vackra, långskaftade vita tulpaner.Småskrattade lite för mig själv när jag genom köksfönstret såg min gäst komma trippande på den ishalkiga gatan med sin inslagna blombukett i ett fast grepp. För på det gamla matbordet i vardagsrummet, där jag dagen till ära dukat med vårligt glada, turkosa tallrikar, blåblommiga servettfynd från Rusta, glas på fot från Indiska och mammas gamla vardagsbestick -- som min vän förresten kände till namnet på, men som jag nu glömt – stod nämligen även, i ett vitt Höganäskrus, ett litet fång svagt randiga tulpaner samt en grupp ljuvligt doftande vaniljljus i glas. Några små födelsedagsgåvor till en alldeles nybliven pensionär...Så vi utväxlade alltså, under glada skratt, våra tulpanbuketter med varandra, min vän och jag – och Ms M älskar ju de vita tulpanerna mer än några andra.

Att då och då kunna bjuda hem en kär vän hit till Basset Cottage på lunch i all enkelhet. Att i lugn och ro kunna sitta ner och prata om stort och smått, glädje och sorg, oro och förhoppningar. Ja, det är verklig livskvalitet för Ms M och något som hon för allt i världen inte vill vara utan.

Elsa och jag önskar er bra avslut på veckan och en härlig helg i vårsolen!