Home sweet home...
Hemma igen i Basset Cottage efter en på alla sätt rolig, men ack så intensiv, dag i storstaden under veckan som gick.
Ja, det är väl bara att konstatera faktum – Ms M är liksom inte riktigt rustad för sådana här extremt energikrävande eskapader.
I självaste verket är jag nog den mest hemkära person man kan tänka sig. A home body. Har alltid varit det. Pysslat och fixat och boat in mig – oavsett om det varit ett pyttigt studentrum, liten lägenhet, större lägenhet eller ett eget hus som jag kallat mitt hem.
My home is my castle. Mitt hem är min borg. Ja, så sannerligen.
Nog är det så att det är nyttigt att kastas ut ur sin comfort zone ibland och när jag var yngre tyckte jag mycket om att resa och upptäcka nya miljöer. Men allt har ju sin tid, som det står i bibeln, och även om det är roligt att se något nytt – hur underbart är det ändå inte att sedan få återvända till hemmets lugna, välkända vrå igen?
Jag bor, som jag ibland brukar antyda, väl inte precis på den plats på jorden som jag själv allra helst skulle ha valt. Men... När jag under mitt senaste besök i storstaden medelst den oändligt långa rulltrappan transporterades ner till de gröna tågen i underjorden. Eller när jag med andan i halsen och i full fart svingade mig upp på den buss som skulle föra oss ut till förorten och vårt inbokade studiebesök där. Eller när vi krånglade oss fram i hetsig trafik och i ett landskap som mest av allt liknade en enda gigantisk, stökig och larmande byggarbetsplats... Ja, då tackade jag verkligen av hela mitt hjärta min skapare för att jag i min vardag får leva på en så liten, lugn och fridfull plats.
Inga storstäder, alltså, för Ms M´s del, om hon själv får bestämma. Hon är helt enkelt inte skapt för att flänga omkring, utan börjar ofelbart stressa och noja.
”Jag tror det är en yrkesgrej”, skrattade en kollega när jag – under det att vi banade oss fram i folkvimlet – själv kommenterade min benägenhet att med regelbundna och täta intervaller kasta en blick över axeln och så att säga räkna in vår flock ”Ja, och en mammagrej...”, replikerade kontrollfreaket, hönsmorsan och den fd läraren Ms M.
Medan Ms M var ute på vift i asfaltsdjungeln från arla morgon till senan kväll, höll Mr C ställningarna hemma i Basset Cottage och fanns vid den kära Elsas sida under en stor del av dagen. Så innerligt glada och tacksamma vi är att vi har honom. Han är en riktig klippa. A solid rock, som finns där när man behöver någon som man verkligen kan lita på.
Ledbruten och med träningsvärk av allt promenerande i stenöknen, men full av inspiration efter vårt storstadsstudiebesök, har jag nu börjat ta mig an nya, friska projekt på min egen arbetsplats hemmavid.
Det kommer visserligen att dröja ett bra tag innan min arma översvämmade HSP-hjärna har hunnit bearbeta och sortera alla intryck, men det är i alla fall en liten inledning. Slänger ut illa medfarna möbler, plockar undan, stylar, skyltar och fotograferar...
Glad att vara tillbaka igen, för min arbetsplats är ju också på sätt och vis mitt hem. Jag tillbringar i alla fall en väldigt stor del av min vakna tid där. A home from home... Då är det väl klart att det måste pysslas, fixas och boas lite där också!
Ha en härlig vårhelg i solskenet!
Hälsar
Elsa och Ms M
