Hemma i köket
Nigella Lawson
Våra kök har varit i fokus under en lång tid nu. Den moderna tidens statussymboler. Skinande blanka ytor och högteknologiska finesser och lika viktiga för självkänslan som en ny flashig bil eller årliga solresor till Thailand. I alla fall om självkänslan regelbundet måste boostas med materiella ting.
Ett kök verkar inte längre ha så mycket med matlagning att göra. 
I det område där jag bor, är det just nu mycket populärt att göra om de ganska små, kvadratiska originalköken till stora kitchen diners efter amerikansk modell. Väggen mellan kök och vardagsrum tas helt enkelt bort och -- voilà! -- vips så har man ett jättekök. Fast till priset av att inte ha något riktigt vardagsrum längre, förstås...
Som att leva i ett rum och kök tycker Ms M – som själv inte har några sådana planer – att det skulle vara.
Att flytta väggar och ändra om i ett 70-talshus som mitt, tycker jag visst att man med gott samvete kan göra, men när människor börjar att radikalt ändra planlösning och rumsfördelning i ett riktigt gammalt hus, så blir jag både ledsen och arg. Det borde vara straffbart. Köp – eller bygg – ett nytt hus istället då, tycker jag.
Vi tillbringar mycket tid i vårt lilla kök, Elsa och jag. Här äter vi till vardags alla våra måltider. Vi lagar mat, bakar, fikar, läser, lyssnar på radio eller ligger på den gamla kökssoffan och betraktar de vajande tallkronorna...
Hå hå, ja ja...
Om sommaren har vi den mäktiga rosenapeln och den doftande vresrosbusken alldeles utanför fönstret och bakom dessa den rikligt blommande spireahäcken, som skyddar oss från insyn.
Om vintern tänder vi ofta de levande ljusen i ljushållarna i den gamla lampan ovanför köksbordet, precis som vi gjorde när flickorna var små och vi ville ha det lite extra festligt och mysigt under måltiderna.
Här sitter vi tidiga morgnar, Elsa och jag -- förmodligen de enda ännu vakna i grannskapet -- och här satt jag förr många sena kvällar, när flickorna somnat och jag hade en stund för mig själv. Ett tänt ljus, en bok, en kopp te... Det var lyx och livskvalitet för mig då.
Det jag verkligen önskar att vi hade i vårt kök är en vedspis. Ja, många, många gånger hellre än en kostsam induktionshäll eller en extravagant gasspis, så önskar jag mig en sådan. Tror väl knappast att det kommer att bli av att installera en – fast å andra sidan så vet man ju aldrig...
Ett gammalt torpkök – det har alltid varit mitt ideal, för Ms M är en enkel själ. Rustikt, trivsamt och med sommarkänsla året runt – även om vintern i skenet av levande ljus.
Doften av nybakat bröd är svårslagen som trivselskapare i vårt lilla kök. Det skulle i så fall vara doften av vitlök och örtkryddor, då. Som fått fräsa i olivolja... Eller doften av en het, bubblande blandning av curry och kokosolja i stekpannan... Eller nybryggt te en tidig morgon... Eller...
Och jag håller med Nigella, i citatet här ovan. Nuförtiden snålar Elsa och jag inte på långa vägar med det goda och hälsosamma fettet när vi lagar mat på vår gamla spis med runda gjutjärnsplattor – olivolja, kokosolja, smör... Men vi överdriver förstås inte heller.
Lagom är bäst. Det är nog för det mesta en bra grundregel att luta sig mot.
Ha en fortsatt fin marshelg!
Önskar Elsa och Ms M
