bassetcottage.blogg.se

Ja, eftersom jag inte lyckats hitta någon mera uttömmande förklaring vad gäller den här ovanliga benämningen, så får ni helt enkelt tro mig på mitt ord. Ursprunget är i alla fall grekiskans nesos som betyder ö och en nesofil är alltså en person som känner en dragning till öar. En öälskare, kort sagt.

Jag har alltid fascinerats av öar. Alltsedan barndomens lekar vid den pyttelilla sagoön, belägen mitt i en porlande bäck i skogen några minuter från mitt barndomshem och så nära strandkanten att t o m min kortbente följeslagare, den älskade Lufsen, lätt och smidigt kunde ta sig dit i ett enda skutt.Lekarna på denna miniö var förstås insprerade av The Famous Five och Georginas alldeles egna ö, Kirrin Island. Fast den ön var gubevars stor och rymde t o m ruinerna av en gammal borg.

En ögrupp som jag däremot på goda grunder kan anta att jag nog aldrig kommer att besöka IRL är Falklandsöarna. Dessa små, otroligt avlägset belägna, öar, en bra bit utanför Argentinas sydkust och ungefär så långt ifrån moderlandet som man överhuvud taget kan komma. Falklandsöarna tillhör nämligen Storbritannien. Ännu så länge, i alla fall, ska man kanske tillägga.

 

Falklandsöarna är ett land av himmel och hav. Det består av East Falkland och West Falkland, plus ett stort antal småöar. De två huvudöarna skiljs åt av ett sund – Falkland Sound. De flesta av de knappt 3 000 invånarna bor i huvudstaden Stanley. Detta är absolut inga soliga söderhavsöar, utan precis tvärtom. Kala, ödsliga klippöar med ett klimat som snarast påminner om Färöarna. Vi befinner oss nära Antarktis nu...

Hit till dessa öar, som får både Shetlandsöarna och de yttre Hebriderna att framstå som centralt belägna metropoler, har den engelska deckarförfattaren Sharon Bolton valt att förlägga sin bok ”Små svarta lögner” (Little Black Lies, 2015). Av alla platser på denna jord, kan man tycka – men till glädje för alla oss som hellre reser hemma i läsfåtöljen än bordar ett flygplan.

 

För att ta sig till Falklandsöarna blir nog både dyrt och komplicerat.

 

Falklandsöarna förknippar vi väl framför allt med det korta, men förödande, krig som utspelades där i början av 80-talet. Den argentinska militärjuntan anföll de brittiskt styrda öarna och Margaret Thatcher, som då var engelsk premiärminister, slog tillbaka med full kraft. Kriget varade endast i sjuttiofyra dagar, men det kostade omkring 900 människor livet – de allra flesta unga, dåligt utrustade argentinska soldater.

 

De isolerade öarna med sin tragiska historia och sin Shetländskt vindpinade, karga och gråruggiga atmosfär utgör i Sharon Boltons bok en minst sagt småkuslig fond till det drama som utspelas – ett drygt decennium efter krigsutbrottet.

För tre år sedan slogs Catrin Quinns liv i spillror sedan hennes bästa vän Rachel genom slarv orsakade en ohygglig olyckshändelse som ledde till Catrins två små söners död. På ytan fungerar hon ännu till synes. Hon äter, sover och går till sitt arbete varje dag, men hon har förlorat allt – sin familj, sin framtid, sin psykiska hälsa – och inom henne finns bara plats för en enda känsla. Ett hat utan gräns.

Årsdagen för pojkarnas död närmar sig och Catrin lägger sista handen vid planerna för den djävulska hämndaktion som hon länge planerat. Mitt i dessa förberedelser så försvinner en liten pojke spårlöst – den tredje i raden av pojkar på bara två år som oförklarligt försvinner på de gråa, regniga öarna.

Huvudstaden Stanley är en liten stad och de flesta som bor där känner varandra. Den skräck som i och med pojkarnas försvinnande sprider sig, förändrar snart också samhällsklimatet. Grannar börjar kasta misstänksamma blickar på varandra, misstro smyger sig in i bland vänner som känt varandra länge.Boken består av tre delar – var och en med en egen berättarröst. Den fjärde – mycket viktiga och ständigt närvarande – rösten skulle man kunna säga är platsen i sig själv. Ödsligheten, isoleringen och instängdheten. De kalla stenblocken, de vassa klipporna, den spöklika dimman och det ständigt attackerande havet.

Catrin, Rachel och Callum är det som i tur och ordning låter oss ta del av vad som hänt. Callum Murray är en engelsk fd soldat, drabbad av posttraumatiskt syndrom, som stannat kvar på öarna och som Catrin haft ett förhållande med. Samtliga tre huvudkaraktärer är komplexa och trovärdigt skildrade. Alla har upplevt stark smärta och svåra förluster. Alla sörjer. Ingen är alltigenom god eller alltigenom ond. Alla försöker de hitta ett sätt att återvända till livet – eller ett sätt att lämna det för gott.

Berättarrösterna förmedlar var och en sina historier – men vem ska vi tro på? Ja, inte förrän vi slår ihop boken kan vi vara säkra på svaret och medan vi ivrigt vänder blad så fortsätter regnet att piska, havet att storma och valarna att sjunga...

Sharon Bolton är fantastisk! Läs henne!

Uppmanar Elsa och Ms M – och önskar en trevlig deckarhelg!

PS: Kartbilderna har jag lånat från nätet.

I