Så här i semestertider så kan jag inte låta bli att tycka många går över ån efter vatten i sin jakt på upplevelser. För inte behöver man förflytta sig till fjärran kontinenter för att kunna umgås med familjen, koppla av eller uppleva äventyr av olika slag.
Allt är förstås relativt och en flitig reseär kräver naturligtvis efterhand större utmaningar. Men för de flesta av oss räcker det nog med relativt blygsamma semesteprojekt för att vi ska uppnå vad det nu är vi vill ha – vila, äventyr, adrenalinkickar...
För det här med spänning, upplevelser och äventyr, det har ju egentligen ingenting alls med geografiska avstånd, höjder eller breddgrader att göra. Nej, upplevelsen finns inne i dig själv och det kan kännas som ett lika stort äventyr att kliva ombord på Finlandsbåten som att bestiga en bergstopp i Asien. Inte så dumt, på sitt sätt. I alla fall blir ju det förstnämnda både billigare, enklare och förmodligen också miljövänligare.
Jodå, även jag har tyckt om att resa och för mig har resande alltid handlat om upplevelser och utveckling. Koppla av föredrar jag att göra på hemmaplan.
Men, just nu, känner jag mig på alla sätt så nöjd och tillfreds med att vara just precis där jag är. Jag har ju ett hus, en altan och, inte minst, en trädgård, där jag tycker att jag – bland knotiga träd, otrimmade buskar, vildväxande ogräs och gamla förvuxna perenner – har skapat min alldeles egna lilla lustgård.
Visst uppskattar jag fortfarande att komma ut och röra på mig ibland, men det får inte bli ofta och aldrig att jag ville byta ut det jag har här mot en turisttät stenöken vid Medelhavet. Om så endast för en vecka.
Ja, så känns det för Ms M, som ju är en person som tycker om att vara ensam och som njuter av stillhet och tystnad. Så tyst det nu kan bli när man har grannar i alla väderstreck... Som föredrar hundars och böckers sällskap framför människors, men som för den skull inte nödvändigtvis alls är en eremit eller helt saknar social skills.
Men som behöver oceaner av tid till återhämtning, reflektion och sortering av tankar. Som skriver hellre än hon pratar, som föredrar att träffa en eller två personer i taget istället för många på en gång, som äntligen, sent i livet, känner att hon törs vara precis just den hon är, dvs introvert och HSP, och inte den som omgivningen tycker att hon borde vara – och som egentligen aldrig trivts så bra med tillvaron som nu...
En skolavslutning har precis passerat och sådana har ju Ms M under årens lopp fått uppleva i både parti och minut. Men just denna var speciell. En dröm gick nämligen i uppfyllelse. För första gången kvalade Ms M in bland dräktfolket!
Ja, vi var nog gott och väl tio, femton stycken ur personalstyrkan – både män och kvinnor – som denna dag anlände till vår arbetsplats iklädda folkdräkt. Alla sinsemellan olika och från alla delar av vårt land. Så roligt det var att få vara en del av den gemenskapen. Ja, jag kände mig onekligen mallig och var faktiskt själv förvånad över hur naturligt det hela kändes. Ungefär som om jag alltid haft en dräkt från hembygden hängande hemma i garderoben...
Nu är det sommar – äntligen – och några veckors semester väntar runt hörnet. Hur livet ser ut om ett år vet vi inget om, men denna sommar ska vi förhoppningsvis ha en härlig ledighet tillsammans, Elsa och jag och våra vänner böckerna och blommorna – ja, och några människor som vi tycker om, också, förstås...
Här i vårt, alldeles egna, lilla paradis.
Ha en fin midsommarvecka!
Önskar
Elsa och Ms M
