
En lugn och händelselös sommar, trodde jag! Hmmm...
Har precis sagt hej då till min svärson som varit här på besök i några dagar och dottern, som blir kvar ytterligare en tid, är nu inne på sin andra vecka.
Min dotter har ett jobb som hon älskar och där hon får utlopp för mycket av sina intressen och färdigheter, men att hennes kreativa sida ibland får stå tillbaka visar sig rätt tydligt – och inte minst vid detta besök.

Full av energi kastade sig dottern först över mitt växthus – snyft! – som hade börjat spricka och vittra sönder bortom all räddning och monterade helt sonika ner det. Det kom inte som en överraskning, jag hade anat att det var i farozonen, men känns ändå rätt snopet. Min lekstuga... Dottern har emellertid lovat att sätta upp ett nytt och kanske satsar jag på glas denna gång. Fast det blir förstås inte förrän nästa sommar.
”Men kan vi inte låta det stå kvar över vintern...?”, försökte jag och ”Nej!”, var dotterns obönhörliga svar.

Sedan var det förrådets tur – och inte minst utrymmet strax utanför. Min privata soptipp... För att göra en lång historia kort – nu är soptippen väck och förrådet, där man tidigare endast tog sig in på egen risk, är städat och rensat. Där finns även plats för det som ska sparas av min mammas tillhörigheter, när den dagen kommer. En sådan lättnad.


Jodå, jag fick minsann jobba själv också – min dotter är bra på att dela ut order. Plus att jag haft ständig kökstjänst, förstås... Nyttiga havremuffins och ännu nyttigare sötpotatispizza gick åt som smör i det solsken som mestadels lyste med sin frånvaro, plus en massa annat ätbart, förstås. Fast sådant arbete är ju mest bara roligt.
Är så glad och tacksam för all hjälp jag fått. Det är absolut inget som jag tar för givet och det här hade jag aldrig klarat ensam, om jag så hållit på i åratal – och nästa vecka kommer lillmatte nummer två...
När man har äldsta lillmatten hemma, så får man minsann också åka på picknick till hundstranden, om man heter Elsa. Något som knappast förekommer annars, när det är den vanliga gamla tråkmatten som bestämmer. ”Det går inte! Hon orkar inte...”, protesterade Ms M, men lillmatten lyssnade inte och Elsa orkade. Fast inte ens den envisa lillmatten kunde locka Elsa att blöta tassarna i vattenbrynet...
Där går liksom gränsen, för både Elsa och Ms M...
Ha en fortsatt fin juli månad!
Hälsar Elsa och Ms M