Vardag och vinter igen...
Väderleken var dock dåligt tajmad. Massor av snö och många minusgrader igen lagom till att Ms M på nytt skulle börja cykla. Mitt nya, varma underställ har kommit väl till pass under jeans och fleecetröja – inte riktigt min vanliga jobbklädsel – och täckbyxor kunde ha varit på sin plats, men lite härdad måste man se till att bli. Vad ska man annars ta till om – hemska tanke – temperaturen skulle börja rasa ner mot minus trettio, eller så...
Brrrr...
Något som har överraskat mig lite under ledigheten är mörkret. Dagarna är så otroligt korta – något som jag inte märker på samma sätt när jag är på jobbet, eftersom lokalerna där visserligen har många och stora glaspartier, men inte mycket direkt dagsljus. Det här har delvis begränsat mig i mina aktiviteter här hemma. Borde nog uppgradera belysningen här hemma i Basset Cottage, som på sina ställen knappt räcker för att läsa och än mindre för att handskas med nål och tråd eller annat finmotoriskt pyssel. Men även det kompakta mörkret utanför fönstren tar energi. Kropp och hjärna ställer liksom in sig på kväll och vill bara varva ner och krypa in under täcket.
Julledigheten har varit jämförelsevis kort denna gång och det är inte många punkter på min ”Att göra”-lista som hunnit bli åtgärdade och strukna. Men det spelar ingen större roll. Vi behövde vila, Elsa och jag, och och ett och annat har vi faktiskt fått gjort också mellan tupplurarna i soffan, läsningen och TV-tittandet.
”Vilket är ditt nyårslöfte?”, frågade mig en vän. ”Hmmm...”, svarade jag fundersamt. Jag är nu ju inte så mycket för nyårslöften. Min erfarenhet är att de ofta blir svåra att hålla. Men, eftersom jag är en människa som har betydligt lättare att se mina närståendes behov än mina egna, så får nog mitt nyårslöfte i så fall bli att försöka vara lite snällare och mer förlåtande mot mig själv. Plus att jag vill försöka tillbringa mer tid ute i naturen -- året om. Det senare är ju i och för sig också ett sätt att vara snäll mot sig själv...
Så nu är det dags att kasta av sig filten, masa sig upp ur soffan och väcka Elsa ur hennes till medvetslöshet gränsande skönhetssömn. Vi hoppar i koppel och polarstövlar och ger oss ut på promenad i snön och kylan -- innan januarimörkret åter sänker sig utanför vår lilla cottage...
Ha en fin avslutning på Trettonhelgen!
Önskar Elsa och jag
