bassetcottage.blogg.se

Det mesta känns vid det här laget överblommat, övermoget, överspelat och den kvalmiga värme som inte sällan slår till med full kraft lagom inför skolstarten, ja, den upplevs mest bara som ovälkommen.

Men i september brukar det åter börja kännas lite lättare. Luft som går att andas och en färgpalett som kan få vem som helst att kvickna till. När man så sakteliga börjat acceptera att det lider mot mörker och kyla och försöker ta tillvara det bästa av det som årstiden erbjuder – inklusive både skogspromenader i höstsol och inomhusmys under mörka kvällar och regniga dagar – ja, då blir allt genast så mycket lättare.

Här i Basset Cottage packar vi som bäst för en liten resa på var sitt håll, Elsa och jag. Elsa checkar in för några lyxiga dagar på panget ute i skogen – för andra gången denna sommar. Själv så styr jag kosan söderut och två nätter blir det på egen hand, utan den älskade vännen vid min sida.

Jag oroar mig ju tyvärr för både stort och smått och allt mellan himmel och jord, men hoppas och tror ändå att allt ska fungera bra den här gången också. Att Elsa inte ska sakna mig alltför mycket, att jag själv inte ska ängslas konstant och att jag – som vanligtvis undviker alla typer av strapatser – ska orka med det här lilla äventyret.

Fast det senare tror jag nog. Man brukar ha ha reservkrafter att ta till sådana här gånger. Att jag sedan vid hemkomsten kommer att stupa och förmodligen inte bli mig själv på minst en vecka är en annan historia. Det tar tid och energi att sortera tankar och intryck när man är en HSP.

Men det får det vara värt – och roligt ska det bli! Jag vet att både Elsa och jag kommer att bli omhändertagna på allra bästa vis.

En melankolisk månad. Ja, så är det. Mörkret som plötsligt bara finns där på kvällarna. Naturens förfall, som blir som en påminnelse om alltings förgänglighet. Om livet – ständigt statt i förändring. Vem vet hur nästa sommar kommer att se ut?

Nej, om morgondagen vet vi inget -- och tur är väl det, brukar Ms M säga. Men, tänker jag också, när jag betraktar den kära Elsa där hon rullar runt på vardagsrumsmatten, pratar och sjunger i alla tonarter och ibland till och med och sin ålder till trots, hoppar jämfota, av ren och skär livsglädje. Så mycket vi har att lära av djuren, när det gäller att leva här och nu och försöka ta till vara på de glädjeämnen som erbjuds oss.

Så, samtidigt som vi nu städar, plockar undan och gör även vårt hem resklart – eller snarare klart att ta emot oss vid hemkomsten – så försöker Ms M också städa bort de melankoliska och dystra hjärnspöken som verkar ha invaderat hennes hjärna och förpassa dem längst in i garderobens mörkaste skrymslen.