Fake it!
“He who is cruel to animals becomes hard also in his dealings with men. We can judge the heart of a man by his treatment of animals.”
Immanuel Kant
Bloggar där man visar upp märkesväskor i 10 000-kronorsklassen och mer finns det gott om. En dyr fix, kan man tycka.
Men hur ofta, undrar jag nu, ser man exempel på det motsatta? Att någon bloggare propagerar för väskor i konstläder – det verkliga budgetalternativet? Jo, svarar jag själv, det gör man här -- på Ms M´s budgetblogg!Snygg och proper vill jag gärna vara, men utan att lägga en förmögenhet och, framför allt, utan att djur ska behöva torteras pga min konsumtion.
Jag tänker inte fördjupa mig i det här. Den som vill ha mer fakta och detaljer hittar lätt dessa på nätet. Googla gärna. Verkligheten är långt mycket värre än vad de flesta av oss någonsin i vår fantasi kan föreställa oss.Ett djurs lidande är ingenting värt i dessa sammanhang och hur ett land behandlar sina djur säger också mycket om hur det behandlar sina människor.
”Jag kan inte ha skor av syntet!”, brukar en del personer i min närhet hävda och ”Konstigt", brukar jag tänka då, "för jag kan ju".På senare år har har utbudet av artiklar i konstläder ökat enormt och likaså har design och kvalitet på produkterna, liksom komforten, förbättrats avsevärt. Det här kan vi tacka den unga generationen för. Den går i hög grad i bräschen för den här utvecklingen.
Vid sidan av konstlädret – oftast polyuretan – finns andra artificiella material i kvalitéer som andas och även skor av ekologiskt skinn är på frammarsch. Problemet för en landsortsbo är att det är svårt att hitta dessa produkter utanför storstäderna och skor kan vara vanskligt att köpa på nätet. Det är också min erfarenhet att det kan vara knepigt att få en hundraprocentig garanti för att det ekologiska skinnet verkligen är från ett djur som har fått leva – och dö – under ekologiska förhållanden.


Det känns också bra att varje dag kunna möta den kära Elsas bruna, tillitsfulla blick och veta att jag inte bidrar till att hundar i Asien förvaras, torteras och dödas på det mest ohyggliga sätt.”Men människor då?”, tänker kanske någon. ”Bryr du dig inte om dem?”. Jo, det är klart att jag gör. De finns ingen motsättning här. Tvärtom. Den som bryr sig om djur, bryr sig oftast också om människor. Bryr sig om allt levande.
Men om man frågar mig vilken vänskap jag personligen värderar högst -- hundens eller människans -- så är valet mycket lätt... Konstaterar Ms M, med en öm blick på vännen Elsa.
Elsa och jag önskar en fin fortsättning på veckan!