Birds of a Feather
“Librarians are subversive. You think they're just sitting there at the desk, all quiet and everything. They're like plotting the revolution, man. I wouldn't mess with them.” Häromdagen kom det ett roligt samtal på min jobbmobil.
”Hej!", sa en pigg röst som verkade tillhöra en lite äldre dam, ”Jag heter NN och jag ringer från biblioteket i X-sele".
”Jaa... Hej!”, replikerade Ms M, lite förvånat.
”Jo, det är så att jag har anmält mig till fortbildningsdagen i X-stad nästa fredag och jag ser på deltagarlistan att ni är två personer från Y-stad som också är anmälda".
”Jaa, det stämmer bra det...”
”Nu är det är så här att jag kommer också att resa från Y-stad – jag har barn och barnbarn där – och jag ville höra vilket tåg ni har tänkt åka med, så kunde vi kanske ses på perrongen?
”Javisst...!
"Jag ser förresten att du bor alldeles i närheten av min son! Jag har snokat lite på nätet, förstår du...!"
"Hmmm... Jaa, att snoka reda på saker, det är ju en del av vårt jobb det...!", konstaterade Ms M.
"Jo, man har ju lärt sig en del...!", fortsatte kollegan och vi myste ett ögonblick tillsammans i kollegialt samförstånd över detta faktum.
"Ja, men då ses vi på perrongen då!", sa Ms M. "Vi brukar ju kunna känna igen varandra, vi bibliotekarier!".
"Jaa, jag ser precis ut som man skulle förvänta sig!", kvittrade den okända kollegan i norr förtjust...
Ja, vilket udda samtal! Man får då vara med om de underligaste saker, menar Ms M, som förstås på stående fot bjöd in kollegan till vårt bibliotek vid nästa besök hos barnbarnen och som ser fram emot att få träffas IRL.
Vem har sagt att bibliotekarier inte kan vara sociala?
På hemmafronten har det otippade inträffat att Ms M har blivit med Netflix! Jajamensan! Kan man tänka sig! Kors i taket! Jösses! Crikey...!
Är det måhända en 60-årskris i vardande?
Nu får vi se om jag kan sköta det här och hålla mig på en rimlig nivå vad gäller tittandet. Om det hela omedelbart urartar i rent frosseri och missbruk, så får jag vidta åtgärder, dvs – if worse comes to worst – säga upp abonnemanget.
Fast det skulle ju vara bra snöpligt...
Elsa och jag har genast kastat oss över den serie som tippade oss over the edge och fick oss att signa upp som tittare på streamingsajten, nämligen ”The Crown” – den storslagna filmatiseringen av Drottning Elizabeth II:s, dvs Englands nuvarande monarks, liv. En produktion som av kritiker beskrivits som den serie som fick Downton Abbey att mest likna Emmerdale Farm! Då förstår ni på vilken nivå vi befinner oss...
Vi sitter högtidligt bänkade i soffan, Elsa och jag – med ett glas sherry i hand respektive tass – och är verkligen på alla sätt impade av det vi hittills sett. Nu gäller det bara, som sagt, att försöka suga lite på karamellen också och inte hetskonsumera alla avsnitten i ett sträck.
Vi får väl se hur det går med den saken...
Ha en fortsatt bra vecka -- och en fin första advent!
Önskar vi från Basset Cottage.
