bassetcottage.blogg.se

Sol, snö och endast ett par minusgrader i onsdags när vi satte oss i bilen och körde ett par mil rakt ut i vildmarken. Vid en vacker gammal medeltidskyrka stannade vi till och gick sedan till fots ner mot en vidsträckt sjö, nu snötäckt, men med små vassruggar, holmar och, längre bort mot horisonten, öar som kunde anas i dimman. Det var alltsammans oerhört stämningsfullt. A picture perfect winter day.

 Ms M var dagen till ära snofsigt, men ändå sportigt, klädd i värmande kilt, vinterstövlar och dito jacka.

Vi vandrade ömsom på plogade små skogsvägar och ömsom pulsade vi fram i den djupa snön. Från en knallblå himmel sökte solen sig in mellan de snötyngda träden och snön gnistrade så vit att vi nästan blev bländade. Det var som att promenera omkring i självaste  himmelriket.Vid ett övergivet fågelskådartorn tog vi rast och Ms M trollade ur sin ryggsäck fram en liten flaska bubbly samt två väl inslagna champagneglas – klirr, klirr....

Vi höjde våra glas och skålade för 60-åringen och bäst som vi stod där och läppjade på de riktigt goda alkoholfria bubblorna, så dök en äldre man och en stor lurvig hund upp mellan träden. Vi hejade förstås, så som man ju alltid gör när man möter någon i skogen. "Har ni glöggfest?", frågade mannen med hunden på klingande värmländska och stannade till.

"Nej, vi firar en 60-åring!", sa Mr C.

"Men då måste jag få berätta en historia från min 60-årsdag!", utbrast värmlänningen, sedan han framfört sina hjärtliga gratulationer. Så började han berätta både länge och väl om en utflykt till sommarstugan när det var 30 minusgrader ute, flera meter djup snö och det tog tre och en halv timme att ta sig de tre kilomerarna till fots i snön... Alltmedan Ms M smuttade på bubblet, hummade instämmande i olika tonarter, och kliade den lurviga vovven bakom örat.

När den pratsamme nästan berättat klart, dök hans fru upp. "Nu får du gratulera!", sa mannen till henne. "Han" -- med en nick mot Mr C -- "fyller 60 år!"

"Nej, det är hon som fyller 60...!", förklarade Mr C, med en gest mot Ms M.

"Jasså är det du...!", sa mannen förvånat...

Jag höll smilbanden i schack till dess att det trevliga paret försvunnit utom hörhåll, men brast sedan ut i ett våldsamt gapskratt. Även Mr C log ett bistert leende...

"Det där får vi ta som en komplimang både du och jag!", sa jag till Mr C, som fyllt 68...Så småningom vände vi åter mot bilen och passade på att titta in i den vackra kyrkan en stund, innan vi styrde färden mot stadens larm och brus igen.

Så blev det supergod sushilunch och loppisbesök på det innan hemfärd.

Elsa och jag avslutade firandet med en lång promenad i skymningen och var sin jättebit prinsesstårta.

Vad kan man mer begära?

Trevlig helg!

Önskar vi från Basset Cottage.