bassetcottage.blogg.se

Det känns inte särskilt dramatiskt. Både Elsa och jag är jättenöjda med årets semester. Den har varit så lugn och avkopplande, men även emellanåt aktiv och effektiv. Precis som det ska vara – och jag har inte behövt ägna en endaste liten stund åt att ängslas inför att börja jobba igen.Annat var det förr. Då började jag i regel varva upp en månad innan terminsstart. Ändå vantrivdes jag inte alls aktivt på mitt jobb och jag klarade väl på det stora hela av det någorlunda bra. Men ändå. Så mycket motstånd att övervinna, så mycket krypande olust i kroppen, så mycket energi att mobilisera innan man slutligen tog ett djup andetag och kastade sig in i nytt läsår.

Jag är så glad att jag numera slipper allt detta.Semestern fick ett fint avslut när jag och Mr C i helgen gjorde en liten utflykt till ett hantverkscentrum med anor långt tillbaka i tiden. Mr C hade själv varit på kurs där vid ett par tillfällen någon gång på det glada 80-talet.

Vädret var soligt och vackert när vi vandrade omkring bland de i sensommargrönska inbäddade faluröda byggnaderna, där full aktivitet pågick. Vi besökte butiken, där mitt ressällskap köpte på sig en del specialverktyg och jag själv botaniserade bland väv- och sybehörspryttlar.

Så mycket jag kände igen! Små, mysko prylar som jag i de flesta fall inte har en aning om vad de är eller vad de ska användas till, men som jag känner igen från min barndom. Somligt finns fortfarande kvar i kartonger i mitt förråd och i mammas gamla sybord, som nu står i mitt vardagsrum. Ett arv efter min mammas faster som i många år drev en sybehörsaffär och även själv var en mycket skicklig hantverkare på det textila området. 

En större porslinsoutlet var vårt – nåja, mitt – nästa mål. Så kul att gå omkring där och titta – och känna! - på allt fint. Inte alls samma sak att kika på nätet. Hade svårt att slita mig från tekoppen Mon Amie, retrokopp i ny och större modell, som också har en liten blomma i botten av koppen... Så fint! Men jag hejdade mig, som tur var – har ju skåpen fulla av tekoppar redan.

På hemvägen stannade vi till vid en loppis och Ms M gick ett tag omkring och bar på ett par hundar i Staffordshireporslin, som skulle ha gjort sig bra hemma på mantelpiecen, men hade tack och lov förnuft och sinnesnärvaro nog att ställa tillbaka dem igen. Det är ju inte alldeles säkert att Elsa skulle ha gillat dessa två plattnosade, spanielliknande små kusiner...I veckan hade jag också en god vän på lunchbesök. Så trevligt! Vi trotsade de lite kyliga vindarna och intog vår måltid på altanen, där vi åt sötpotatisklyftor med stekt halloumi och diverse tillbehör – mums! -- och min vän förevigade alla rätterna med sin kamera!

 

Det verkar vara ett hallonår i år och trots att jag rensat bort en hel del hallonbuskage från min trädgård, så kunde jag utan vidare plocka tillräckligt många av de söta, röda bären för att det – tillsammans med läskande honungsmelon – skulle räcka till desserten.

 Även Elsa uppskattar hallonens sötma och nafsar gärna – till mattes häpnad och munterhet -- åt sig några när hon passerar någon av buskarna i vår back garden...

Sommaren går mot sitt slut, men även hösten bjuder förstås på sina glädjeämnen. Frisk och härlig luft. Färgsprakande löv. Kaneldoftande äppelpaj gjord på egna äpplen. Lingon och svamp. Samt, för Ms M, en resa till England i mörkaste november.

Elsa och jag önskar er en fin augustivecka!

PS: Bilderna på Mon Amie och Staffordshirehundarna är lånade från nätet.