Ja må hon leva!
Redan under småtimmarna dök de första gratulationerna upp på mailen och själva började vi firandet i ottan, med sång och hurrarop och lite lek och bus, följt av lyxfrukost – äggröra och vegetarisk korv – nedsköljt med färskpressad apelsinjuice och många koppar starkt te i de blommiga frukostkopparna.
Hungriga igen och rödblommiga efter promenaden och den friska luften återvände vi till Basset Cottage. Ms M satte genast på tevatten och plockade fram den läckert gröna tårtan. Prinsesstårta – Elsas favorit! Riktigt högtidliga kände vi oss, där vi satt uppsträckta vid köksbordet och kalasade.
Så blev det då äntligen dags för födelsedagsbarnet, som var sprickfärdigt av nyfikenhet, att öppna sina presenter. Den lilla älsklingen hade plitat ner saker som rosa nagellack, matchande tjejigt rosa hundpåsar och några förpackningar av favoritgodiset på sin önskelista. Matte överlämnade dessutom, som sig bör, en bukett vackra tulpaner. Elsa sniffade en smula misstänksamt på dessa och nafsade lite i bladen för att kolla om de smakade gott. Men fina blev de i alla fall i den gamla blåvitblommiga tillbringaren på köksbordet, det tyckte vi båda två.
Sedan stod pälsvård och grooming på schemat. Elsa vägrade att kliva ner i det lyxiga skumbad som matte tappat upp åt henne, men accepterade en stunds massage, följt av uppsnyggning av sammetsöronen och tänderna. Därefter kom då det som Elsa så länge sett fram emot. Manikyr – och pedikyr! Födelsedagsnagellacket plockades fram och matte filade Elsas kraftiga klor och lackerade dem i läckert rosa.Gissa vem som var mallig och gick omkring och spretade med de rosafärgade sedan?
Skönhetsvård tar på krafterna och Elsa började gäspa stort och lurade Ms M att göra detsamma. Vi slog oss ner på Elsas bekväma soffa, som är en del av en gammal soffa, vars ben skruvats bort och ersatts av möbeltassar.
Ms M plockade fram datorn och letade fram våra allra mesta favoriter – The Famous Five! Vi började med att titta på filmatiseringen av ”Fem på fotvandring” och fortsatte med ”Fem går i fällan”. Elsa måtte ha varit riktigt utmattad, för hon stängde igen ögonlocken nästan omedelbart, medan Ms M höll sig nödtorftigt vaken med hjälp av uppiggande te och njöt av spänningen och miljöerna.
Bäst som vi halvlåg där på soffan, så knackade det på dörren. Elsa och jag tittade förvånat på varande. ”Vem i hela världen är det som kommer nu?”.
Elsa stirrade mot dörren och morrade dovt och då såg även jag, genom fönsterrutan, konturerna av en hund som på två ben stod och knackade på dörren med vår mässingsportklapp! En hund med stort huvud, ett hängande och ett uppåtstående öra, en lång, yvig svans och en nästan lika lång, skär tunga.
Men vad i all sin dar! Det kunde väl ändå inte vara...? Jo, det kunde det! Elsa rusade vilt skällande mot dörren och öppnade den på vid gavel – och in fullkomligt ramlade hunden Timmy, tätt följd av sin matte George och kusinerna, Anne, Dick och Julian. Den senare med en stor picknickkorg på ena armen och en filt under den andra.
Hunden Tim bar i sitt gap ett jättelikt ben, som han släppte ner på hallgolvet och med nosen puttade iväg i riktning mot födelsedagsbarnet. En present från Timmy till Elsa!
Barnen – och även Timmy – stämde upp i ”Happy Birthday to You!” För full hals sjöng de för den kära Elsa. Tänk, att de kom ihåg att det var hennes födelsedag!
Ja, sedan blev det förstås ett kalasande utan dess like och Elsa och Tim blev genast bästisar och bundis och härjade och rusade omkring, så att det stod härliga till.
”Tim! Kom här!”, ropade plötsligt George från vardagsrummet. ”Och, ni andra också!”
Vi skyndade oss till vardagsrummet och Elsa och jag trodde inte våra ögon. På golvet hade Anne brett ut en stor rutig filt och dukat upp ett hejdundrande afternoon tea ur picknickkorgen som den snälla kokerskan Joanna, hemma i Kirrin Cottage, hade skickat med.
”Åh, titta!”, hojtade pojkarna upprymt i munnen på varandra. ”Scones och smörgåsar, muffins och crumpets och grönsakspaj och äppelpaj – och chokladtårta också!”
”Jag säger då det. Den kära gamla Joanna. Hon visste att vi skulle vara utsvultna efter den långa resan!”, utbrast Julian.
Anne serverade rykande varmt te ur den blommiga tekannan av porslin och minsann, trollade hon inte fram några flaskor läskande ingefärsdricka också!
Elsa och jag var i det närmaste mållösa inför åsynen av detta överdådiga eftermiddagste. Vi åt och pratade och åt ännu mer– och hade det så trevligt tillsammans. Elsa visade Timmy förrådet under vår trappa, där hon ju tillbringade nyårsaftonen under den värsta raketbeskjutningen och ett spännande lönnfack som vi har i en av våra gamla chiffonjéer.
Men allt ätande tog till slut ut sin rätt och en efter en började vi gäspa och lade oss på rygg och somnade... Snart snarkades och pustades det i var vrå och Elsa och Timmy låg skavfötters i Elsas korg.
När vi vaknade var vi ensamma igen i Basset Cottage, Elsa och jag. De fyra barnen och deras hund hade åkt tillbaka till Kirrin igen. Lovet var väl slut, kan man tänka, och de måste förstås skynda tillbaka till sina internatskolor igen.
Elsa och jag betraktade förundrat varandra. Tänk, att få besök av The Famous Five! Kan det bli bättre än så? Det är ju knapp så att man tror att det är sant!
Det blev kväll och dagen avslutades enligt planerna – med pizza som Ms M, på den kära Elsas begäran, ilade iväg för att hämta på den lokala pizzerian.
Sedan fullkomligt rullade vi, både hund och matte – mätta, glada och belåtna – i säng och slocknade på stubinen. Zzzzzzzzzzzzzzzzz...
Ja, se det var en födelsedag att minnas, det, konstaterar Elsa och Ms M unisont!
Trevlig helg, från Basset Cottage!
