Gå i ide
(Dag Hammarskjöld)
Jag tittar ut genom fönstret, på det ymniga snöfallet, och skänker en medkännandets tanke åt en kollega som flugit från Norrland till Västkusten i tjänsten. Ner kom hon, men kommer hon hem igen? Människor uppmanas att låta bilen stå och hålla sig hemma. Flyget kan varken lyfta eller landa och tågen – ja, Ms M vet av egen erfarenhet bara alltför väl hur lamslagna dessa brukar bli så snart minsta snöflinga dansar ner på rälsen.
Nej, den här tiden vill i alla fall jag helst av allt stanna hemma. Kunde jag, så skulle jag gärna, likt björnen, gå i ide och jag undrar om det rent av är just detta som den kära Elsa nu gjort? Minns inte på rak arm när jag senast såg henne i vaket tillstånd...
Det känns som att vårt resande, alldeles oavsett årstid och väder, har börjat komma lite i fokus och det är något som jag hälsar med glädje. Ganska länge nu, så har vi varit medvetna om sambandet mellan kost och miljö och mellan konsumtion och miljö. Många väljer idag att äta vegetariskt och försöker minimera mängden inköp, eller åtminstone köpa en del second hand.
Allt detta är ju jättebra. Men är det kanske dags nu att även lägga om resvanorna, i ett sista, desperat försök att rädda den här planeten?
Ms M håller upp ett finger i luften och säger: ”Yes!”. Jag tror att vinden är på väg att vända. Den ihållande, sydliga monsun som förr på ett litet kick tog oss med ända bort till Sydostasien, har nu mojnat väsentligt och istället råder en mild, nordlig bris, som inte lär orka förflytta oss särskilt långt.
Ett hållbart semestrande? Ja, det är inte en dag för tidigt. Tiden är inne, klockan är slagen...
Semester på hemmaplan, i vårt närområde, i vårt eget land, i Norden... Ungefär så som det var när man själv växte upp. En enkel stuga vid en sjö, fjällvandring, tågluff, campingsemester och så vidare. Den miljömedvetna medelklassen tar som vanligt täten och sedan hakar andra förhoppningsvis på.
Precis som när det gäller att minska köttätandet, begränsa konsumtionen, handla begagnat, ta cykeln till jobbet, eller byta ut den bensindrivna bilen mot en elhybrid.
Var så säkra, fastslår den självutnämnda trendspanaren Ms M, självsäkert.
Kanske är det också, i detta sammanhang, dags att skärskåda och delvis omvärdera lite av vår syn på kvalitet kontra kvantitet? Kvalitet ska vi förstås i de flesta fall sträva efter och inte minst när det handlar om sådant som mat, boende och konsumtion. Men när det gäller tid...?
För egen del har jag aldrig förstått mig på det här pratet om kvalitetstid. Att två, tre veckors semester på andra sidan klotet varje år skulle kunna uppväga att man under resten av året stressar som galningar och som familj praktiskt taget aldrig får en lugn stund tillsammans?
Hur skulle det gå till?
Jag tror, tvärtom, att vi måste lära oss att värdesätta vardagen mycket mer och att lära våra barn att göra detsamma. Att tillåta oss att ibland vara nöjda, även om inte allt i vårt liv är perfekt och precis så som vi vill ha det.
Vi blir nog helt enkelt lite mera till freds då, om vi kan glädjas även åt det lilla och uppskatta det vi faktiskt har – istället för att ständigt försöka ta tillvaron till nya nivåer.
Nu stundar en helg här i Basset Cottage och som vi gläder oss åt det, Elsa och jag. Städa och göra fint, tända levande ljus, ta in tallris och lingonris, laga god mat och duka fint, dricka te ur vackra koppar, umgås, läsa och mysa under varma filtar i soffan.
”Det här är kvalitet!”, konstaterar Ms M nöjt och ”Ja, livskvalitet!”, instämmer Elsa belåtet, när vi – medan mörkret sänker sig och snöflingorna fortsätter att falla utanför Basset Cottage – likt Bill och Bull filosoferar över vår tillvaro.
Med dessa ord vill Elsa och jag önska såväl tvåbenta som fyrbenta en fin helg med mycket mys och kvalitet – ”Fast kvantitet, också!”, påminner Elsa, bortifrån korgen, ”Glöm inte det...!”.
