Ett kompakt liv

Men någon gång i en framtid måste jag naturligtvis flytta härifrån och jag har alltid betraktat pensionen som ett passande tillfälle. En lämplig tid att downsiza och börja på ny kula i en mera lämplig bostad.För jag vill absolut inte stanna för länge och kanske vara kvar vid 80+, om jag mot förmodan skulle leva då. Har härvidlag min gamla mamma som ett minst sagt avskräckande exempel och min äldsta dotter har dessutom försäkrat, att något sådant för min del är fullständigt uteslutet. Det kommer hon helt enkelt inte att tillåta.
Skönt att veta!
Redan i somras tipsade sagda dotter mig om att man, i det stora blågula huset i grannstaden, byggt upp miljöer på temat ”compact living”. Har väl varit där någon gång sedan dess, men då förmodligen hela tiden varit så fokuserad på att hitta ut igen, att jag helt glömt bort att spana efter dem. För faktum är att om det till äventyrs skulle vara något som jag behöver från det blågula bygget, så föredrar jag oftast att beställa på nätet och betala för frakten, framför att fysiskt infinna mig där.Visst kan det vara roligt att gå omkring och titta, men problemet är att det lämnar kroppen fullständigt dränerad på kraft och energi och hjärnan helt omtöcknad och jag, arma HSP, får räkna med betala med åtminstone en hel dags vila och återhämtning.
Men när Mr C och jag härom helgen begav oss ut på äventyr till det osannolikt ocharmiga köpmecka, där även det blågula huset är beläget, så hade jag min dotters ord i åtanke.
Och mycket riktigt. Mr C och jag slank snart entusiastiskt – i alla fall Ms M – in och ut ur små, smarta bostäder, alltifrån sisådär 25 kvadrat och uppemot 35. Det var verkligen både spännande och lärorikt. Ja, i alla fall för Ms M. Mr C lever redan så kompakt som han vill leva.Speciellt förtjust blev jag i en liten lya på 35 kvadrat, med en planlösning som påminde om den i ett gammalt hus – det vill säga att man gick runt och i princip alla rum var genomgångsrum.
På en yta inte mycket större än mitt vardagsrum, hade man lyckats att få plats med allt som en människa rimligtvis kan behöva av livets nödtorft när det kommer till att bo.
En liten hall med förvaring, ett litet duschrum med pytteliten tvättmaskin och ett litet torkställ, ett sovrum med garderobsförvaring, ett fullt utrustat litet kök med utgång till en balkong eller uteplats och så det bästa av allt – ett vardagsrum med soffgrupp och en härlig gjutjärnskamin! På soffbordet stod redan en dukad tebricka och väntade och allt var hållet i en ljus, rustik och lantlig stil. Nästan som om Ms M själv skulle ha inrett.Jag kom osökt att tänka på sagan om den lilla lilla gumman, som bodde i en liten, liten stuga...
”Grrr.... Fast jag är ingen katt...!”, avbryter Elsa ilsket morrande, när jag delger henne mina tankar.
Nej, den lilla katten finge vi i Ms M´s fall förstås byta ut mot en stor hund på korta ben. Men annars så tänker jag mig att man mycket väl, likt den lilla, lilla gumman i Elsa Beskows sagobok, skulle kunna bo permanent i en liten pyttestuga på 35 kvadrat. Med alla bekvämligheter, förstås, och på marken, med en altan eller ett trädäck, som på sommaren skulle tjänstgöra som ett extra rum.
Spännande saker att fundera över, vill jag lova och nästan värt besöket och den påföljande dagen av återhämtning...Imorgon, den 9 december, gratulerar vi som vanligt alla Annor – Ms M inbegripen – och fortsätter nedräkningen inför julen.
Anna-dagen var ju, bevars, en mycket viktig dag i det gamla bondesamhället vid juletid. Det var då som julölet skulle provas, lutfisken skulle läggas i blöt och juleljusen skulle börja att stöpas.
Inget av detta finns dock på kartan, vad gäller Ms M´s och Elsas julförberedelser.
Tack och lov... För vi får nog vara glada om vi går i land med de ytterst enkla sysslor som står på vår lilla att göra-lista innan julen går av stapeln.
Trevlig helg och en fin andra advent!
Önskar vi från Basset Cottage