bassetcottage.blogg.se

Här samsas vardagliga krönikor med deckartips, budgettips och funderingar kring vad som egentligen är ett rikt liv. Välkommen!

Träning för kropp och själ

Publicerad 2016-09-27 18:58:00 i Budgettips, Hälsa, Ms M funderar, Trivsel och trevnad,

 

Across the evening sky, all the birds are leaving
But how can they know it's time for them to go?
Before the winter fire, I will still be dreaming
I have no thought of time

Who knows where the time goes”, Fairport Convention

Oktober står för dörren med mörka kvällar, brasor, levande ljus och innemys och Ms M har kommit in i de flesta rutinerna igen, inklusive träningen där det var premiär sistförlidna helg. Premiären hade fått skjutas upp några veckor pga jobbresor, Skåneresor och inte minst besök av en son från andra sidan jordklotet för min träningskompis A:s del.Men förra lördagen så var det då äntligen dags igen och Ms M var peppad och rustad till tänderna – iklädd nya träningskläder. Yes, de gamla sladdriga byxorna och urtvättade t-tröjorna har har skickats till tippen och ersatts av tajta trikåer i blankt och snabbtorkande funktionsmaterial – fyndade på rea, givetvis.

Det är egentligen inget nytt och jag har varit medveten om det mycket länge. Det här att det faktiskt spelar roll vad man har på sig när man tränar. I alla fall spelar det roll för mig. Känner jag mig fin, så ökar självförtroendet och jag presterar bättre. Så är det – åtminstone till en viss gräns.

Iklädd mina nya åtsmitande tights och dito top klarade jag under premiärpasset mer än någonsin förr på gymmets maskiner – och jag blev inte ens trött, fastän det var första gången på gott och väl tre månader som jag utsatte min gamla kropp för den här typen av träning."Vi får nog ta det lite lugnt!”, sa A med en orolig blick på mig...

Nåja, vi tog inte ut oss mer än att vi även i vanlig ordning hann avhandla en del av livets väsentligheter, för vår träning fyller även en social funktion. Denna gång fördjupade vi oss i det pensionärsliv som ju rycker en bit närmare för varje gång vi ses. Om framtiden vet man noll och intet, och om detta är vi mycket medvetna, men en plan måste man ändå få ha – och gärna även en plan B, enades vi om.

Det är mycket att ta ställning till. Stanna kvar i denna avkrok av vårt land? När man för första gången på många decennier faktiskt har möjlighet att själv välja? Nej, vi har båda rötterna på annat håll och enades om att det vill vi inte. Flytta närmare våra barn? Njaa... Vem vet var dessa kommer att bo om några år och om de kommer att bo kvar? Eller om de ens vill ha mamma i närheten?Fast det är klart. När man blir riktigt gammal – om man nu blir det – och om döttrarna bleve bofasta någonstans. En liten friggebod belägen i ett avskilt hörn av en trädgård, utrustad med alla moderna bekvämligheter. Ett lugnt liv på 15 kvadrat. Böcker att läsa – och en långörad, fyrbent kompis som sällskap. Hmmm...

Flytta utomlands, medan man har hälsan någorlunda i behåll? Ja, det är ju lite spännande att fundera i de banorna, det tycker vi båda. Sälja allt man äger och har och flytta till Portugal? Hyra en billig bostad och få behålla mer av den – åtminstone för min egen del – knapra pensionen dessutom?

Fast Ms M föredrar som bekant regn och rusk framför medelhavsvärmen och vill ju egentligen hellre styra kosan mot Shetland... Eller möjligtvis slå ner bopålarna i ett litet torp i skogen, med en bergknalle där man kan sitta och blicka ut över glittrande sjöar och milsvida skogar...

Vem vet? Men att drömma, fantisera och planera kostar inget. Sedan blir förstås livet som det blir ändå.När jag var liten besökte jag ofta tillsammans med mina föräldrar gamla släktingar på landet. Det var alltid så lugnt hos dem, minns jag att jag tyckte. Tiden stod liksom stilla. Det kändes lite som att kliva in i en annan värld.

En valkig näve bredvid en skör kaffekopp på köksbordet, en blick som drömmande letade sig ut genom fönstret. En tystnad som nästan gick att ta på – endast bruten av väggurets regelbundna tickande. Ibland föreställer jag mig min egen eventuella ålderdom på det viset.

Tiden som står stilla, fastän vägguret tickar.

”Idag var vi djupa!”, konstaterade A när vi, nöjda och belåtna, skildes åt utanför vårt lokala gym och jag nickade instämmande. Ibland är det ju liksom läge för att vara det också.

Ha en fin avslutning på september!

Önskar Elsa och jag.

 

 

 

 

 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: LenaSalenlid

Publicerad 2016-09-29 21:04:44

Det var en fin vers. Jag ser ofta flyttfåglarna här över vår sjö, flyger söderut, mot Alingsås. Hur kan de veta? Jag har också undrat. Är det mörkret eller kylan? Nu när det periodvis har varit så varmt har de rastat hela dagar vid vår "sten", som om de undrat: Var det inte höst nu?
Ja träning är härligt för kropp och själ. Jag har gått på softgympan 1 gång/vecka, även sedan Gert dog, om det har varit tillfälle. Men jag går aldrig på gymmet, det var Gerts grej, jag går alltid på pass. Elin har gått med 1 gång, nästa onsdag blir det igen, igår kunde vi inte.
Jag köpte också nya gympakläder, visst är det roligt att känna sig fin. Ett par storblommiga tights, inköpta på Kapp Ahl, väldigt fina jag fick komplimanger. Och några linnen inköpta på Intersport. Detta användes bara en gång. Nu är det bara svart. Svarta tights, svart linne. Ingen annan än jag vet, men för mig känns det bra.

Att flytta vid pensioneringen? Avkrok? Bor du inte i Dalarna, mitt i Sverige eller faktiskt söder om mitten, det är Östersund som ligger i mitten vad jag vet. Men känner man sig inte hemma så gör man inte det. Jag älskar Dalarna efter alla gånger vi åkt till Sälen, nästan som hemma för mig.

Jag är i alla fall säker på att jag skall bo kvar fast många är skeptiska. En ensam kvinna i dessa utmarker, i skogen utan en granne inom synhåll? Men jag har en schäferhund som är väl så skräckinjagande och skyddar mig. Så känns det just nu i alla fall.
Ha en fin helg och fundera vidare och dröm!/dixiesmatte

Postat av: bassetcottage

Publicerad 2016-10-02 20:40:21

Ja, det är en fin vers ur en fin, men sorglig, sång av den engelska gruppen Fairport Convention. Extra sorglig blir den om man vet att sångerskan, Sandy Denny, dog endast några år senare, i sviterna efter ett fall i en trappa.
Jag tror att du gör rätt i att inte göra något förhastat vad gäller boendet. Se tiden an och känn dig för.
Vi hörs på mailen. Kram från Elsa och mig,

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

bassetcottage

Ms M är en mystisk dam med hund och hus. Att hon gillar att skriva, läsa deckare, laga vegetariskt och leva enkelt är däremot ingen hemlighet.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela