Ris och ros...
I dagarna köpte jag mina första pelargoner för säsongen här i min lokala matbutik. Fyra stycken för en hundralapp. Har kastat många av de gamla, som hade så många år på nacken att de i det närmaste förvandlats till förvedade och mycket sparsamt blommande miniträd.
Har placerat ut pelargonerna, med sina vita och skira små blommor, lite varstans i huset och är så nöjd med resultatet. De ger en alldeles extra lantlig, somrig, rustik och bonnig känsla åt rummen – och den stilen känner vi oss ju bekväma med, Elsa och jag.
Penséerna har dock tagit plats ute på bron, som vi säger i Norrland. Små näpna och söta violblå. De ser rätt ömtåliga ut, men skenet bedrar. Dessa små nätta varelser pallar för det mesta. Härdiga som få och räds inte några kallgrader.
Elsa gjorde mig sällskap ibland och låg en stund i solen, för att sedan gå in igen – och så höll hon på mest hela tiden.
Skönt, tyckte vi båda att det var att få komma in i värmen igen. Dricka te ur blommiga koppar och äta rutor av mörk choklad med en klick ekologiskt jordnötssmör ovanpå, för att återställa blodsockernivån och fylla på med ny energi... Fast Elsa får förstås nöja sig med enbart jordnötssmöret – mörk choklad är ju livsfarligt för de fyrbenta. Istället händer det att hon njuter sitt jordnötssmör tillsammans med en riskaka, som hon älskar.
Några turer till återvinningsstationen med papper och burkar blev det också. Bra att hålla efter lite, så att högarna inte växer sig till berg.
Elsa iaktog mig förvånat och undrade väl var i all sin dar min energi kom ifrån. Ja, det kan man ju fråga sig, men bättre att inte grubbla så mycket över det, utan istället bara tacka och ta emot när oväntade krafter plötsligt kommer som en skänk från ovan.
Nu rullar veckan på och den kommande helgen ser vi faktiskt inte alls fram emot. Valborgsmässoafton på lördag. Inte fullt så illa som Nyårsafton, får man hoppas, men näst intill. Ja, vi pratar alltså om raketer och smällare, korkade människor och en livrädd hund. Jag vet inte hur det kommer att gå. Men planen är att Elsa och jag barrikaderar oss på andra våningen, i vårt filmrum, som vetter åt det håll där det normalt inte skjuts några raketer.
Vi fäller ner persiennerna, täcker för fönstren, sätter på hög musik och bäddar åt oss i soffan. Där stannar vi hela kvällen och hela natten – äter och dricker något gott och tittar på något intressant. Just nu ägnar vi oss mest åt maratonkonsumtion av dokumentärer av olika slag på Youtube – framför allt sådana som handlar om de ofattbart vidriga förhållanden som råder för hyresgäster i gamla slitna engelska kommunala bostäder, sk council houses. Vi har lite udda intressen, Elsa och jag...
Normalt är Valborgsmäss en jättehärlig högtid, tycker jag, med brasa, manskör, vårens ankomst och det ena med det andra. Elsa och jag hoppas att er sista april blir lugn och trevlig – och överlever vi det här med förståndet i behåll, så hörs vi snart igen!
Hälsar
Ms M och Elsa
